Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Varför kallas varje hjärtats rörelse mot synden – även om den bara varar ett ögonblick – för synd, och varför blir den genast bestraffad? Därför att synd i det lilla är en begynnelse till synden i mycket och leder till synd i stort, ty människans själ är okomplicerad och ett ögonblicks rörelse mot synden är redan synd. Och därför att varje liten synd leder till synd i stort bör den alltid bestraffas i sin begynnelse och slås sönder.
+ + +
Gud lever inte i det hjärta som rymmer girighet, böjelse till det jordiska goda, till jordisk sötma, till pengar och dylikt. Vi vet det av erfarenhet och vi ser det dagligen. I ett sådant hjärta bor hårdhet, stolthet, högmod, förakt, ondska, hämnd, avund, snålhet, fåfänglighet och flärd, stöld, bedrägeri, hyckleri och förställning, list och kryperi, hor, onda ord, våldsamhet, förräderi och löftesbrott.
+ + +
Hjärtat kan på en enda minut förändra sig till det goda eller till det onda, till tro eller otro, till enkelhet eller hyckleri, till kärlek eller hat, välvilja eller avund, till givmildhet eller snålhet, till kyskhet eller hor. O, vilken obeständighet! O, vilka faror! O, så mycken andlig nykterhet och uppmärksamhet mot sig själv som är av nöden!
+ + +
Så skakad jag är av synden! Om jag hör något ont och orent så tänker och känner hjärtat detta genast, medan det goda, rena och heliga endast blir tänkt och sagt men inte känt. Ve mig! Ännu är ondskan närmare mitt hjärta än det goda. Dessutom, bara man har tänkt eller känt det onda, så är man genast redo att göra det, och man gör det snabbt och lätt om man icke äger gudsfruktan. Men det goda – viljan är väl tillstädes, men att göra det förmår jag icke. Därför blir det goda jag tänkt ofta lagt åt sidan för långa tider.
+ + +
Blanda icke ihop människan – som är Guds avbild – med det onda som finns i henne, därför att det onda endast är en tillfällig olycka, en sjukdom, djävulens dröm, medan människans substans – Guds avbild – alltid blir kvar i henne.
+ + +
Varje bedrövelse och trångmål beror på klentro eller någon lidelse som döljer sig i det inre, eller av något annat slags orenhet, av att djävulen finns i hjärtat och Kristus inte finns där. Kristus är frid, själens frihet och ett outtalbart ljus.
+ + +
Otroligt stor är världen, otrolig är mängden av varelser som befolkar den, men vilken ordning det är i alltings lopp, i hela naturens liv. Oändligt stor är den värld som befolkas av övervärldsliga varelser, av Änglarna, men vilken ordning det är i änglavärlden, vilken sträng uppfyllelse av Guds vilja! Stor är människornas värld, men hur mycket oskick, egenmäktighet, fulhet det finns där. Och av dessa kommer olyckor, sjukdomar, död i olika form, krig, hunger, översvämningar, eldsvådor, olyckor av stormar och oväder, olyckor av fylleri, frosseri, penningkärlek, lögn, mened, självmord och mord.
+ + +
En av den mänskliga andens svagheter är tröghet och lättja vad gäller att lära känna sanningen, i synnerhet den sanning som hör ihop med tro och fromhet. I fråga om vad slags lärdom är ynglingar och till och med vuxna och åldringar trögast och mest lättjefulla? I fråga om de sanningar som hör tro och fromhet till. Därom vittnar all erfarenhet.
+ + +
Om sanningen har blivit uppenbarad i det gudomliga Ordet, har prövats och förklarats av heliga, av Gud förhärligade mäns gudaupplysta förstånd och blivit känd av hjärtat i allt sitt ljus och all sin livgivande kraft, då är det en svår synd att tvivla på den, att känna sig villrådig inför den – då är det förståndets och hjärtats djävulska högfärd.
+ + +
Är då människan bara ett vandrande kök eller en rörlig skorsten, vid vilka man rätteligen kan likna dem som frossar och ständigt röker? Frosserier naglar fast oss vid jorden och hugger så att säga av själens vingar. Se då i stället på hur högt alla de steg, som fastade och var avhållsamma! De svävade i himmelen likt örnar. De, som dock var jordiska varelser, levde med sitt förstånd och hjärta i himlen och hörde där de outtalbara orden, och lärde där känna den gudomliga visheten.
+ + +
Vi är alla starkt ansatta av förströddhetens synd. Denna bör man icke glömma bort, utan bör ångra den. Vi tillåter oss att vara förströdda inte bara hemma utan även i kyrkan. Skulden till denna förströddhet ligger hos djävulen och de starka band som binder oss vid det världsliga och jordiska. Och orsaken är klentro. Botemedlet mot detta är flitig bön.
+ + +
Tomt prat tar ifrån själen dess levande tro, gudsfruktan och kärleken till Gud.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.