Endast i kyrkan kan en människa få den nådefyllda styrkan för att förändra sitt eget liv.
Om en människa inte bekänner sina synder, om hon inte ständigt kämpar med sig själv, om hon inte ständigt tvingar sig att be, hur svårt det än må vara, om hon inte regelbundet tar emot nattvarden, om hon inte förenas med Gud i nattvardens sakrament, kommer hon helt enkelt inte att ha styrkan för att omvända sig och kommer inte att kunna röra sig mot Gud.
Därför är omvändelse inte bara en medvetenhet om sina synder; omvändelse är också bön, läsning av den Heliga skrift, en ständig förtrogenhet med ortodox gudstjänst samt en ständig beredskap att hjälpa sin nästa, eftersom min nästa också är en lidande syndare, en andlig invalid.
Ärkepräst Dimitrij Smirnov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)