Lidandets paradox

Helige Lukas av Krim, även känd som den berömde läkaren Valentin Vojno-Jasenetskij, skrev en självbiografi med titeln “Jag blev kär i lidandet”, som jag har läst flera gånger. Jag kan säga att hans uppenbarelser om sitt privatliv slog mig lika mycket som själva titeln på självbiografin. Tänk, vilken märklig och vacker titel det är – “Jag blev kär i lidandet”.

Hur kan man älska lidandet när man befinner sig i det, och den enda tanken är att det bör upphöra så snart som möjligt? Jag tror dock att hela djupet av den mänskliga kärleken uppenbaras i det.

René Descartes skrev: “Jag tänker, alltså finns jag.” Låt mig förstärka denna tanke: “Jag lider, alltså älskar jag.”

Om jag älskar, så lider jag; om jag tänker, men inte älskar, så existerar jag bara.

Ärkepräst Pavel Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)

Originallänk

Den sanna styrkan i svaghet

Det är meningslöst att söka efter en världsomfattande rättvisa, eftersom hela mänsklighetens historia utan undantag visar att det är ondskan som råder i världen, medan godheten alltid visar sig vara den enskilda människans bedrift. I den meningen tycks det mig som att optimismen endast kan vara personlig, aldrig allmän. Det vill säga: om jag gör gott så kommer allt gå mig väl; det innebär inte att andra också kommer att göra gott bara för det.  Continue reading “Den sanna styrkan i svaghet”

Diakonissor i den ortodoxa kyrkan. Del 1 – Kyrkans änkor

Första kyrkan förstod vikten av välgörenheten. Välgörenheten, redan befintlig i den judiska traditionen, var i första hand inriktad mot de mest utsatta, änkor och föräldralösa. Kyrkan fortsatte att hjälpa både äldre och yngre änkor. Yngre hade större chanser till ett andra äktenskap vilket kunde säkra deras försörjning, men kyrkan ansåg att fattigdomen inte var tillräcklig anledning till att ingå andra äktenskap mot sin vilja. Å andra sidan hade äldre änkor i sextio års ålder begränsade möjligheter till omgifte. Desto mera hade kyrkan anledning att hjälpa dem med tanke på att kyrkan mer uppskattade celibat än giftermål. Dessutom fanns det gammaltestamentliga vittnesbörd bevarade om äldre änkor som levde vid templet och nytestamentliga om unga änkan Hanna profetissan, som aldrig lämnade templet, alltid fastande och bedjande.  Continue reading “Diakonissor i den ortodoxa kyrkan. Del 1 – Kyrkans änkor”

Gud – skapelsens ursprung

Den kristna tron på världens skapelse av Gud utesluter inte frågan om världens ursprungliga karaktär – om den är skapad (allt existerande är resultatet av Guds skapande handling) eller utvecklad (världen utvecklades av den ursprungliga materia som Gud skapat och givit sina lagar).

Den Heliga Skrift talar om en ”sexdagars skapelse”, det vill säga om världens uppkomst och tillblivelse i sex successiva steg från det lägsta till det högsta – människan. Vittnar detta om en evolutionär utveckling av världen? I sig är uppgiften om sex skapelsedagar inte ett tillräckligt bevis för en evolutionär process, även om många västerländska teologer hävdar detta. Ty dessa sex ”dagar” kan förstås både som tidsmässiga perioder och som tidlösa akter av successiv skapelse där Gud för nya former av existens till liv. Continue reading “Gud – skapelsens ursprung”

Hur man som kvinna hittar sin andra hälft

Häromdagen kom en fyrtioårig kvinna till mig med en fråga: “Fader, ge mig råd. Jag har försökt att gifta mig i fjorton år nu, men jag har inte lyckats. Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta försöka eller ska jag ge upp?” Och då frågade jag henne: “Vilken typ av kvinnor tror du män gillar?” För det är viktigt. Mannen är som en jägare: hans blick är skarp. Han hittar kvinnan han skulle vilja dela sitt liv med utifrån vissa kännetecken. Kvinnan tänkte efter och började prata om vad hon tyckte var nödvändigt och rätt att göra: att läsa akathister, gå i kyrkan, och göra goda gärningar. Allt detta är väldigt fint, men poängen ligger i något annat. Continue reading “Hur man som kvinna hittar sin andra hälft”

Missmodets två betydelser

Ordet missmod har två betydelser. En av dem är allmänmänsklig och handlar om när man har dåligt humör.

När man är på dåligt humör, råder de heliga fäderna att man bör minnas döden – och då finner man ro. Eftersom minnet av döden verkligen sätter allt på sin rätta plats. Med det avses självklart inte bara minnet av den kroppsliga döden, det vill säga fåfängligheten i våra vardagliga sorger och glädjeämnen, utan framför allt avses minnet av det eviga livet.  Continue reading “Missmodets två betydelser”

Fräls dig den som vill

När man säger till oss: ”Kristus har räddat oss från det eviga straffet och skänkt oss den eviga saligheten i Himmelriket; låt oss sluta hoppas på oss själva, ta emot allt från Gud med ödmjukhet, och Gud själv skall leda våra vägar” – så tror vi inte på detta, eftersom det verkar alltför enkelt. Med hänvisning till de heligas bedrifter förblir vi i andlig förtvivlan. Men när man säger till oss: ”Lämna allt, ta på dig korsets strävan och följ Kristus”, svarar vi att vi inte orkar, och vi fortsätter att inte göra någonting och förtvivla. Continue reading “Fräls dig den som vill”

Hur kan man hitta sin andra hälft

Nyligen fick jag ett brev från en medelålders man, han klagar över svårigheterna med att hitta en potentiell hustru samt ber mig att få ägna särskild, och främst aktiv, uppmärksamhet åt sådana situationer. Han ber för hjälp till människor i hans situation. Här är några utdrag ur hans brev: Continue reading “Hur kan man hitta sin andra hälft”

Prata med Gud om dina barn

En av de högsta konsterna i livet är den kristna pedagogikens konst – konsten att förmedla en levande relation med Gud. När ett barn växer i moderns livmoder är det oupplösligt förenat med henne genom navelsträngen, genom vilken barnet får näring och genom denna näring utvecklas. Efter födelsen klipper läkaren av navelsträngen, men den andliga förbindelsen mellan föräldrar och barn bryts aldrig. Continue reading “Prata med Gud om dina barn”

Skam och samvete

Orden ”skam” och ”samvete” förväxlas ofta, och det ena används i stället för den andra. I själva verket är skillnaden mellan dem mycket stor.

Samvetet anklagar oss när vi gör det som vi inte bör göra. Men skam är något vi känner när något som bör vara dolt blir avslöjat. Förväxlingen uppstår eftersom vi i vårt högmod försöker göra allt för att dölja våra dåliga handlingar för andra och skylta med de goda. Continue reading “Skam och samvete”

Hur bygger man en lycklig familj?

Råd till blivande äkta män och hustrur.

En gång talade jag med en kvinna. Hennes dotter hade gift sig, levt i äktenskap i flera månader och sedan  skilt sig. Hon hade levt i ett förhållande med sin man innan det officiella äktenskapet. I början löste sig det mesta, båda kände sig fria, som om de var frivilliga i äktenskapet. Det fanns dock en idé om att “man måste ju ändå gifta sig”, och ungdomarna legaliserade sitt förhållande.  Continue reading “Hur bygger man en lycklig familj?”

Lydnad mot föräldrar

I lydnad mot far och mor lär sig barn att lyda Gud. Det är därför föräldrarna, i sin barnuppfostran, så långt de kan och omständigheterna tillåter, bör sträva efter att barnen lyder dem.

Till modern och ännu mer till fadern bör inget barn säga: “Jag vägrar” eller “Jag vill inte”. Så länge det är möjligt att kräva lydnad, är det föräldrarnas plikt att göra så. Detta behövs inte för föräldrarnas bekvämlighet eller självupphöjelse, utan därför att – jag upprepar – i lydnad mot far och mor lär sig barn att lyda Gud.

Ärkepräst Konstantin Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)

Originallänk

 

Får man ta emot välsignelse, nattvarden eller be med en kritiserad präst/biskop?

De Heliga Fäderna lär enhälligt att nåden verkar även genom en ovärdig präst. Så skriver salige Augustinus till exempel: 

”Guds kyrkotjänare upphör icke att vara redskap för Guds nåd, även om de själva icke är helgon. Hur prästen än må vara, så stiger hans bön upp till Gud när han beder för folket. Om hans lära är sann, är den till nytta för andra. Hans prästerliga verk har all kraft för den troende. Han skall stå till svars inför Gud för sig själv, men för sin hjord är han en sann herde.” Continue reading “Får man ta emot välsignelse, nattvarden eller be med en kritiserad präst/biskop?”