Avguden ”Jag” på Guds plats

När vi blir förorättade är vi alltid missnöjda, även om vi inte visar det utåt. Och detta missnöje är till och med genomträngt av ett visst religiöst patos, ty i var och en av oss finns i hjärtat en helig plats, avsedd för Gud, men upptagen av avguden ”Jag” i stället för Gud. Continue reading “Avguden ”Jag” på Guds plats”

Utan offervillig kärlek finns inget liv

Kristendomen är att följa Kristus. För att följa Kristus måste man sannerligen förneka sig själv, eftersom den syndiga människan är benägen till egoism, vällust, högmod och fåfänga – allt det som är motsatsen till kärleken till Gud och kärleken till sin nästan. Continue reading “Utan offervillig kärlek finns inget liv”

Humanism är en början för satanism

Humanism är en början för satanism. Till en början, den syndiga, icke förnyade i Kristus människan förklarar sig själv till att vara skapelsens krona. För denna ”fullkomliga”, ”skapelsens krona” faller det sig naturligt att vara domare och att fördöma och i synnerlighet kyrkan. När prästerna oundkomligt blir fördömda då blir följaktligen också Gud för humanisten bara en ”prästers saga”.  Continue reading “Humanism är en början för satanism”