Barnens själ känner allt, även om den inte kan uttrycka det
Om vi vill att vår släkt skall fortsätta, att vår tro inte skall slockna, att våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarnsbarnsbarn också skall komma till Kristus, måste vi åtminstone på något sätt visa ett exempel på kristet liv. Vi måste skilja oss tydligt från världsliga människor, men inte hycklande och inte genom att sätta på oss någon mask, ty ett barn kan man inte bedra. Continue reading “Barn känner mer än de kan uttrycka”
Det är viktigt att lära sig att älska andra inte mindre än sig själv
Har det någonsin hänt att du blev så arg på dig själv att du tog en hammare och slog dig själv rakt över handen med den: ”där får du, där får du”. Nej. Continue reading “Älska din nästa som dig själv”
Herren avsåg att människorna skulle utgöra ett enda människosläkte. Vi är alla – svarta, gula, röda och vita människor – barn till ett och samma föräldrapar: Adam och Eva.
Men den moderna religion som från Europa flödar ut över jordklotet intalar människan att hon är en individ. Detta är en rent demonisk lära. Continue reading “Människosläktet är en enda familj”
Mycket många människor anser sig vara ensamma. Även i dag stötte jag på detta. Continue reading “Utan Gud är vi förlorade och ensamma”
Vi tror på vem som helst och på vad som helst, men man kan inte bygga på en sådan tro, eftersom, som aposteln Paulus skrev, allenast tro, som är verksam genom kärlek, är det som gäller.
Detta är lättast att förstå genom de relationer som byggs mellan människor. Om man verkligen älskar sin nästa, då kommer han också att tro på honom, men om hans kärlek är förvrängd, kommer det inte att finnas någon tro alls. Ibland säger någon till en annan: “Jag älskar dig”, men handlingar tyder på annat – att denna människa bara tänker på sig själv. Continue reading “Tro som är verksam genom kärlek”
Människor kommer till kyrkan, och de bekymrar sig om barnens problem, barnbarnens problem och dessutom andra problem i arbetet. Det är mycket få som bekymrar sig över frågan: ”Tjänar jag Herren?”
Varje döpt människa bör först och främst ”tjäna Herren”. Det är detta man först bör ha i sina tankar. Inte tänka på sin egen föda och inte på sina kläder. Continue reading “Tjäna Herren!”
Ibland talar man med en ung människa, och denne använder sådana ord i samtalet som oavbruten anställningstid, pension och annat.
Man blir till och med förvånad: personen är tjugo år gammal, men tänker redan på pensionen. Kanske har han bara tio år kvar att leva, medan han funderar på vad som ska ske om fyrtio år.
Är det inte komiskt? Continue reading “Ingen vet vad morgondagen för med sig”
Högmod är den djupaste, mest dolda och svåraste passionen, svår att ens upptäcka och ännu svårare att utrota. Gud själv motstår de högmodiga, eftersom högmodet är rotat i personlighetens djup och präglar den, medan alla andra synder finns i personlighetens utkant, där de är lättare att urskilja och lättare att utrota.
Hegumen Nikon Vorobyov (Ryska Ortodoxa Kyrkan) Continue reading “Högmodets djup”
En man som beskrev sig som ateist sa en gång att det inte funnits ett enda verkligt bevis för existensen av en annan värld i hela mänsklighetens historia och att inga mirakel har kunnat registreras rent vetenskapligt. Mirakel… Vi letar alltid efter mirakel, även om de verkar omge oss hela tiden, men eftersom vi står precis framför dem ser vi dem inte längre. Man kan vänja sig vid allt. Du vet hur svårt det är att se en död person. Det är till och med skrämmande. I krig kliver man dock helt enkelt över de döda. Samma sak här. Continue reading “Vad vittnar mirakel om?”
Endast i kyrkan kan en människa få den nådefyllda styrkan för att förändra sitt eget liv.
Om en människa inte bekänner sina synder, om hon inte ständigt kämpar med sig själv, om hon inte ständigt tvingar sig att be, hur svårt det än må vara, om hon inte regelbundet tar emot nattvarden, om hon inte förenas med Gud i nattvardens sakrament, kommer hon helt enkelt inte att ha styrkan för att omvända sig och kommer inte att kunna röra sig mot Gud. Continue reading “Förvandling genom kyrkan”
Det som bekräftar Kristi uppståndelse, vilket för övrigt fullständigt motsvarar de vetenskapliga och historiska principerna för forskning av antika litterära verk, är först och främst ett stort antal vittnesbörd från direkta ögonvittnen till den Uppståndnes uppenbarelse. Vi finner dem i Nya testamentets böcker: De myrhabärande kvinnorna, som kom först till Kristi grav tidigt på morgonen, Hans lärjungar, för vilka Han visade sig många gånger i olika situationer. Alla dessa berättelser, som ofta skiljer sig åt när det gäller beskrivningen av detaljerna kring den uppståndne Kristi uppenbarelse, talar med fullständig övertygelse om själva uppståndelsens faktum. Detta bekräftar äktheten i deras vittnesbörd på ett särskilt övertygande sätt. I annat fall, skulle man behövt ta bort beskrivningar som inte stämmer med varandra. Så är det inte i det här fallet. Alla de äldsta manuskripten av Nya testamentets skrifter överför dessa texter utan minsta antydan till försök att undanröja uppenbara avvikelser. Continue reading “Om Kristi uppståndelse”
När vi blir förorättade är vi alltid missnöjda, även om vi inte visar det utåt. Och detta missnöje är till och med genomträngt av ett visst religiöst patos, ty i var och en av oss finns i hjärtat en helig plats, avsedd för Gud, men upptagen av avguden ”Jag” i stället för Gud. Continue reading “Avguden ”Jag” på Guds plats”
Att ha andliga gåvor och att vilja ha andliga gåvor är två mycket olika saker.
En gång fördes en sjuk pojke till den helige Pimen den Store, men man visste att den gamle mannen av ödmjukhet skulle vägra att hela honom. Då gjorde munkarna så här. Continue reading “Rätt inställning till Guds gåvor”
Det finns en gammal österländsk liknelse om en gammal man som kom till en läkare, berättade om sin sjukdom och fick som svar att orsaken till sjukdomen var ålderdom.
Den sjuke berättade om ytterligare några symptom och hörde samma sak från läkaren. Continue reading “Alla lidelsers rot”
Den högmodiga människan, även om hon har några dygder, kan inte, när hon ser dem, låta bli att upphöja sig själv över dem.
Därför strävar fåfängans demoner efter att vända vår uppmärksamhet mot det goda vi har gjort och ingjuter tankar om vår gudsfruktan. Continue reading “Vår godhet devalveras av fåfänga”
