Humanism är en början för satanism

Humanism är en början för satanism. Till en början, den syndiga, icke förnyade i Kristus människan förklarar sig själv till att vara skapelsens krona. För denna ”fullkomliga”, ”skapelsens krona” faller det sig naturligt att vara domare och att fördöma och i synnerlighet kyrkan. När prästerna oundkomligt blir fördömda då blir följaktligen också Gud för humanisten bara en ”prästers saga”.  Continue reading “Humanism är en början för satanism”

Kristendomen är vägen till ett dagligt närmande till Kristus

Kristendomen är inte ett system av föreskrifter, utan vägen för att dagligen närma sig Kristus. Det sorgligaste är att människor inte förstår vad kristendom är. Jag lägger största delen av min energi för att bryta ner människors ”religiösa” föreställningar.

För att man uppfattar kristendomen som en slags systematisk religion som, när man väl har ”tillägnat sig” den, ska ge människan fördelar: hälsa, framgång, pengar och välmående för barnen. Continue reading “Kristendomen är vägen till ett dagligt närmande till Kristus”

Omvändelse är för livet

Vissa skäms över att de alltför långsamt (som det verkar för dem) lyckas i kampen mot frestelserna. Denna förvirring kommer delvis från iver för själens frälsning (att bli renad från passioner och leva utan synd är förstås en god önskan), men den talar också om andlig oerfarenhet, om okunskap om hur djupt skadad vår natur är. Continue reading “Omvändelse är för livet”

Gud frälser – varför behövs då asketisk kamp?

När Kristus fick frågan av lärjungarna: ”Vem kan då bliva frälst?” gav Han ett helt tydligt svar: ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt” (se Matt. 19:25–26). Men vårt arbete med vår egen själ är alls inte meningslöst, eftersom vi genom våra fall lär känna vår svaghet och vårt beroende av lidelserna, och när Gud reser oss upp stärks vi i tron. Ur denna erfarenhet av fall och uppresningar, när människan på riktig övertygas om sin egen maktlöshet men också om Guds kärlek och kraft, föds den innerliga bönen.

Ärkepräst Konstantin Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)

Originallänk

Förvänta dig slag mot dina svaga punkter

Om vi vill bli Guds söner genom nåden och börjar träda på omvändelsens väg, då måste vi förbereda oss för frestelser. Men frestelserna är inte några harmlösa övningar eller träningspass. Det är högst verkliga obehag och sorger, ibland knappt uthärdliga utbrott av lidelser. Det är sådant som är tungt. Men det som är lätt att hantera, det som övervinns utan möda och smärta, medför ingen andlig nytta. Continue reading “Förvänta dig slag mot dina svaga punkter”

Om oron för krig

Jag har redan fått flera frågor som direkt eller indirekt berör krig i allmänhet.

Då man kan förvänta sig fler frågor av detta slag vill jag uttala mig om ämnet på en gång, så att jag sedan slipper återkomma till det i onödan.

I Bibeln, i Predikaren, står det: ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.” (Pred. 1:9).

Precis som krigen fick sin början när Kain dräpte sin broder Abel, så kommer de också att fortsätta till tidens ände, eftersom våra hjärtan – hos den överväldigande majoriteten av människor – i alla tider har varit och kommer att fortsätta vara behärskade av lidelser. Continue reading “Om oron för krig”