Utan offervillig kärlek finns inget liv

Kristendomen är att följa Kristus. För att följa Kristus måste man sannerligen förneka sig själv, eftersom den syndiga människan är benägen till egoism, vällust, högmod och fåfänga – allt det som är motsatsen till kärleken till Gud och kärleken till sin nästan. Continue reading “Utan offervillig kärlek finns inget liv”

Humanism är en början för satanism

Humanism är en början för satanism. Till en början, den syndiga, icke förnyade i Kristus människan förklarar sig själv till att vara skapelsens krona. För denna ”fullkomliga”, ”skapelsens krona” faller det sig naturligt att vara domare och att fördöma och i synnerlighet kyrkan. När prästerna oundkomligt blir fördömda då blir följaktligen också Gud för humanisten bara en ”prästers saga”.  Continue reading “Humanism är en början för satanism”

Kristendomen är vägen till ett dagligt närmande till Kristus

Kristendomen är inte ett system av föreskrifter, utan vägen för att dagligen närma sig Kristus. Det sorgligaste är att människor inte förstår vad kristendom är. Jag lägger största delen av min energi för att bryta ner människors ”religiösa” föreställningar.

För att man uppfattar kristendomen som en slags systematisk religion som, när man väl har ”tillägnat sig” den, ska ge människan fördelar: hälsa, framgång, pengar och välmående för barnen. Continue reading “Kristendomen är vägen till ett dagligt närmande till Kristus”

Omvändelse är för livet

Vissa skäms över att de alltför långsamt (som det verkar för dem) lyckas i kampen mot frestelserna. Denna förvirring kommer delvis från iver för själens frälsning (att bli renad från passioner och leva utan synd är förstås en god önskan), men den talar också om andlig oerfarenhet, om okunskap om hur djupt skadad vår natur är. Continue reading “Omvändelse är för livet”