En man som beskrev sig som ateist sa en gång att det inte funnits ett enda verkligt bevis för existensen av en annan värld i hela mänsklighetens historia och att inga mirakel har kunnat registreras rent vetenskapligt. Mirakel… Vi letar alltid efter mirakel, även om de verkar omge oss hela tiden, men eftersom vi står precis framför dem ser vi dem inte längre. Man kan vänja sig vid allt. Du vet hur svårt det är att se en död person. Det är till och med skrämmande. I krig kliver man dock helt enkelt över de döda. Samma sak här.
Pythagoras, som betraktade himlen, kallade universum för “kosmos”, översatt till grekiska “skönhet”. Jorden själv med dess vackra värld av mångfacetterade liv, otroligt logiskt och ändamålsenligt arrangerade – är det egentligen inte ett mirakel? Tänk! Vi är inte bara vana vid detta mirakel, utan har också uppfunnit en saga om en dum evolution som skapade universum, livet och människan.
Natalia Bekhtereva, akademiker vid ryska vetenskapsakademin och direktör för Institutet för den mänskliga hjärnan sa: “Jag har ägnat hela mitt liv åt studier av det mest fulländade organet – den mänskliga hjärnan – och jag har kommit fram till att uppkomsten av ett sådant mirakel är omöjligt utan Skaparen.”
Vad är hjärnan? Den enklaste levande cellen är redan ett fantastiskt mirakel! Vi är alla förvånade över dess snabbhet och fantastiska harmoni. Allt i den är så harmoniskt och koordinerat att forskare bara blir slagna med häpnad. Det är otroligt! En av de största fysikerna i modern tid, Michio Kaku, skriver i sin bok “Physics of the Future” att “i människokroppen, till exempel, finns det mer än femtio biljoner celler,” och i varje cell pågår det ständigt tiotusen kemiska reaktioner som upprätthåller cellens och hela organismens normala livsfunktion. Allt detta sker på ett slående samspelt sätt! Är det inte ett mirakel? Kan det verkligen stämma att all denna intelligens genererades genom en slumpmässig rörelse av ett dött kaos?
Einstein sade: “Min religion är en djup och innerlig övertygelse om existens av det Högre Intellektet, som uppenbaras för oss i den kognitivt tillgängliga världen.”
Människan har bara två alternativ för att förstå ursprunget av vår värld: antingen har död materia i kaos skapat allt detta i en så fantastisk form, i sådan skönhet, harmoni, perfektion som ett resultat av ett oändligt antal slumpmässiga och otroliga sammanträffanden – eller så är ett Intellekt, som i religionen kallas Gud, källan till det. Vilket är mest naturligt och rimligt?
Jag är uppriktigt förbryllad över den häpnadsväckande blinda, ogrundade tron hos dem som tror att utan någon anledning, ur fullständigt kaos, av sig själva, uppstod rationella lagar som skapade hela denna värld, all dess skönhet, och gav upphov till självaste människan. Varför är jag förbryllad? Religiös tro som grundas på sunt förnuft kräver egentligen inte så mycket tro i sig. När man, däremot, börjar tro att fantastiska uppslagsverk, underbar poesi, internet och till och med den minsta enklaste bilen har tillkommit av en slump, blir det slut på förnuftet och bara tro.
Om vi talar om mirakel, så påstår vissa förgäves att allt detta är påhitt. Ta till exempel det enorma antalet mirakel som utfördes av Johannes av Kronstadt (†1908) och som bekräftats av många vittnen – är det verkligen bara skrönor? Nej, detta är fakta som inte kan förklaras med något annat förutom en sak: ja, det finns Gud som utför sådana mirakel som svar på våra böner.
Aleksej Osipov – Teologie doktor, Professor Emeritus vid Moskvas Teologiska Akademi
https://t.me/professor_osipov/3138