Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Vem behöver vår ånger, vi eller den Herre inför vilken vi ångrar oss? Naturligtvis är det inte Herren som har behov av detta, utan vi, oupphörligt skyldiga inför honom genom våra handlingar, våra ord och våra tankar. Vi behöver ständigt återupprätta vårt förbund med Gud mot vilket vi ständigt bryter. Vi står inför en fruktansvärd och gränslös olycka om vi bryter vårt livs heliga och saliga förbund med Gud, utan vilket skapelsen icke kan leva ett saligt liv, utan måste plågas utan ände. Själen är skapad efter Guds avbild, men synden har förvanskat den och gjort om den till dens avbild vilken har lämnat Gud – djävulens, som är fylld av allsköns ondska och list. Därmed har själen också blivit ond och listig och helt förändrats till dennes avbild. Ångern, som är oss given, är en stor gåva från den Barmhärtige Guden. Den upprättar själen till dess ursprungliga godhet, gör den åter till Guds avbild, fråntar den syndens fulhet, ger den dess ursprungliga skönhet och för in den i ett saligt förbund med Gud. På samma sätt förhåller det sig med alla Mysterierna*, vilka icke Gud men vi har behov av, för att upprätta och upprätthålla vårt saliga förbund med Gud. Likaså är gudstjänsten nödvändig för oss, icke för Gud, som inte har behov av någon eller något.
* Dvs sakramenten, vilka är sju till antalet inom den ortodoxa kyrkan.
+ + +
Att se sina synder i all deras mångfald och skamlighet är sannerligen en gåva av Gud som man får genom flitig bön.
+ + +
Ångern får hjälp av medvetandet, minnet, föreställningen, känslan och viljan. På samma sätt som vi syndar med alla våra själskrafter, måste även ångern omfatta hela själen. En ånger, som endast uttrycks i ord utan avsikt till bättring och utan förkrosselse kallas för skrymteri. Syndamedvetandet förmörkas, det är nödvändigt att göra det klart, känslan förkvävs och trubbas av, det är nödvändigt att väcka den; viljan försvagas och mister kraften till bättring, man bör tvinga den. ”…Tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.” (Matt 11:12). Bikt bör komma från hjärtat och vara djup och fullständig.
+ + +
Att ångra sig betyder att i hjärtat känna sina synders lögn, vanvett och skuld. Det betyder att inse att Skaparens och Herrens, Faderns och Välgörarens, den oändligt heliges, Hans namn som gränslöst avskyr synden har blivit förorättat.
+ + +
Det betyder att man av hela sin själ önskar bättra sig och utplåna synden.
+ + +
All ånger måste vara uppriktig och fullständigt fri och får absolut inte vara framtvingad av tid, sedvänja eller biktfaderns personlighet.
+ + +
Den som här vänjer sig att under bikten redogöra för sitt liv, den kommer icke att frukta för att en gång stå till svars inför Kristi fruktansvärda domstol. Detta är den första bevekelsegrunden till sann ånger och denna måste absolut utföras årligen. Ju längre vi låter bli att gå till bikt, desto värre är det för oss själva, desto mer tilltrasslade blir syndens garn och desto svårare blir det att stå till svars. Den andra bevekelsegrunden bör vara vår inre ro – ju uppriktigare vår bikt är, desto mera ro kommer själen att känna. Synderna är hemliga ormar som gnager på människans hjärta och på hela hennes varelse. De ger henne ingen ro och suger ständigt ut hjärtat. Synderna är vassa taggar som ständigt stinger själen. Synden är själens mörker.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.