Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Bry dig inte om fiendens förmörkelse, eld och trångmål när du ber dina böner, utan lita fast, av hela ditt hjärta, på själva bönens ord, övertygad om att i dem finns den Helige Andes skatter förvarade: sanning, ljus, livgivande eld, syndernas förlåtelse, hjärtats glädje, liv och salighet.
+ + +
Om du inte ber, handlar du ytterst oklokt och obetänksamt, då du på alla sätt underhåller, vederkvicker och befäster din kropp, medan du icke bryr dig om din själ. Varje människa är dubbel i det hon består av själ och kropp.
+ + +
Uppriktiga kristna lever i ständig bön, därför att vi ständigt syndar. Tacksägelsen är ständig, därför att vi dagligen, varje minut erhåller nya nådegåvor av Gud, och de som vi redan har fått är otaliga. Lovprisningen är ständig, därför att vi alltid ser vår Guds handlingars härlighet i oss och i världen, i synnerhet Hans oändliga kärleks härlighet gentemot oss.
+ + +
Vårt hjärta dör dagligen en andlig död. En varm bön under tårar medför dess upplivande, att det åter begynner att andas. Men om man icke dagligen ber med andlig värme, är det lätt hänt att man andligen dör.
+ + +
Man brukar säga: Om du inte har lust, så bed inte. Detta är bakslug, köttslig klokskap. Bara man slutar att be ett tag, så upphör bönen alldeles. Det är detta köttet önskar. ”…Tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.” (Matt 11:12). Om man inte tvingar sig till att göra det goda, kommer man icke att bli frälst.
+ + +
Den som ber må tro, att Herren kommer att ge allt som är nödvändigt, på ett ställe och på ett sätt som vi icke har väntat oss.
+ + +
Under bönen bör du alltid tro fast och minnas, att varje din tanke och varje ditt ord utan tvivel kan bli till gärning. ”Ty för Gud kan intet vara omöjligt” (Luk 1:37). Var varsam med dina ord, ordet är dyrbart. ”För vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag” (Matt 12:36).
+ + +
Jag känner en person, som när han under bönen blev trög och försvagad till ande och kropp och kände en önskan att sova, brukade väcka sig själv med följande inre fråga: Vem samtalar du med, min själ? Och när han därefter livligt föreställde sig Herren, började han be med stor andakt och tårar. Hans avtrubbade uppmärksamhet skärptes, förståndet och hjärtat upplystes och hela hans jag upplivades. Så blir det när man föreställer sig Herren Gud och vandrar i hans åsyn! Om – brukade han ytterligare säga – du, min själ, icke vågar tala trögt och vårdslöst med människor som är högre i rang än du, på det att du icke må förtörna dem, hur vågar du då tala trögt och vårdslöst med Herren?
+ + +
Man bör vara ytterst uppmärksam mot sitt hjärta, på det att det icke må ljuga, på det att varje ord må utgå ur dess djup, såsom det är sagt: “Ur djupen ropar jag till dig, Herre” (Ps 130:1). Det vill säga, att man bör vara ytterligt mån om att bönen bör vara sann, mån om den uppriktighet som gör alla de böners ord som har sammanställts av andra till sina, som anser att varje ord i bönen är sanning.
+ + +
I bönen och i allt vad du gör i ditt liv bör du undvika misstänksamhet, tvivel och djävulskt dagdrömmeri. Måtte din själs öga vara klart, på det att allt ditt görande i bönen och i livet må vara ljust.
+ + +
När du ber till Herren, Guds Moder eller till helgonen bör du alltid minnas att Herren ger dig efter ditt hjärta (”Han give dig vad ditt hjärta begär”; Ps 20:5). Hurdant hjärtat är, sådan blir även gåvan; om du ber med tro, uppriktigt, av allt ditt hjärta, utan skrymteri, så får du gåvan från Gud efter din tro och ditt hjärtas värme. Och tvärtom – ju kallare ditt hjärta är, ju mindre tro du har, ju mera skrymteri som finns i dig, desto onödigare är din bön. Och icke bara detta – desto mer vredgar den Herren, Vilken är Ande och Som söker åt Sig dem som tillber i ande och sanning.
+ + +
När du ber, bör du på allt sätt vara mån om att i hjärtat känna sanningen och kraften i bönens ord, nära dig av dem såsom av en oförgänglig näring, vattna ditt hjärta med dem liksom vattnade du det med dagg, värm dig som med en livgivande eld.
+ + +
Härskaren hör varje ord i bönen ”Gud, förbarma dig” och uppfyller även varje ord (detta är min erfarenhet), bara vi talar av hjärtat. Så förhåller det sig även med alla andra böner, till och med våra egna uppriktiga böner. Bed bara i hjärtats enkelhet och utan tvivel.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.