I dagens evangelieläsning fick vi höra om hur Herren Jesus Kristus, efter att ha kallat till sig folket, sade: ”Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.” (Markus 8:34). Genom att Han kallade till sig folket för att säga detta, visar Herren att detta är en allmän princip som berör alla, den gäller inte bara apostlarna. Detta är principen bakom vår frälsning: självförnekelse, självuppoffring, men inte av förakt eller självhat, utan av kärlek till Gud och till vår nästa. Kristendomen är de självuppoffrandes religion, vilket syns tydligt genom bara en blick på dess symbol – vår Herre Jesus Kristus korsfästelse. Som den helige Caesarius av Arles sade: självkärlek är det som förstör en människa, medan tvärtom, i självförnekelse föds den sanna människan, renad från synder.
I vilken mening ska man förneka sig själv? I den meningen om man anser sig själv vara världens centrum, och sätter sina egna önskemål och lustar främst. Allt detta måste förkastas, inklusive självömkan, som är den bördiga grunden för många synder. Vi måste förkasta vårt “jag vill”, till förmån för vad Herren vill för oss.
Vad innebär det att ”tage sitt kors på sig”? Det innebär att på ett kristet sätt acceptera alla de sorger som drabbar oss i våra liv. Och även om vi alla vet detta, när det kommer till kritan är det få kristna som avstår från att falla i självömkan, och från att sedan skylla på och fördöma andra, som om de vore skyldiga till det som händer oss. Till slut så klagar man. När vi reagerar på detta sätt, bär vi inte vårt kors. Eller så bär vi vårt kors, men utan att följa Kristus. Som den helige Tikhon av Zadonsk sade, rövare bär också sitt kors när de får fängelsestraff för sina onda gärningar, men de följer inte Kristus, och för dessa obotfärdiga skurkar är därför lidandet inte frälsande. Kristus visar oss den väg, där sorger visar sig vara frälsande, de renar oss och låter oss förändras till att bli bättre och andligt högre.
Den sorgliga sanningen är att människor nästan aldrig förändras till det bättre. Externa forskare av den mänskliga själen, såsom psykologer, märkte detta, och bestämde sig för att övertyga människor om att de måste acceptera sig själva som de är, eftersom det inte går att fly från sig själv eller förändras till det bättre. Så sluta plåga dig själv över att du är dålig, och acceptera dig själv som du är. Detta är ett dystert budskap.
De goda nyheterna, Evangeliet, är den sanning som Herren har uppenbarat för oss, den visar oss att vi verkligen kan förändras till det bättre. Vi behöver inte acceptera oss själva i det perversa och syndiga tillståndet som gör oss illamående när vi ser vår synd. Vi kan rena oss – eller rättare sagt, Gud kan rena oss. Ikonerna som hänger överallt i kyrkan vittnar om att detta verkligen är möjligt. Alla dessa människor som du ser på ikonerna, samt en oändlig mängd andra vars ikoner helt enkelt inte får plats i bara en kyrka – är människor som har bevisat att det är möjligt att bli bättre.
Vägen till förändring och bli bättre hörde vi i dagens budskap från Herren: “… så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.” Vad behöver göras för att uppfylla dessa ord? När någon form av sorg kommer över oss känner vi genast missnöje och irritation i vårt hjärta. Försök istället att redan i det första ögonblicket säga: “För mina synders skull tar jag emot det jag har förtjänat, välsignat vare Herrens namn!” Och ni kommer direkt att märka hur dessa enkla ord lugnar det inre upproret och upprättar vår inställning till det som har hänt oss. På grund av högmod anser vi alla att vi förtjänar det allra bästa. Men sorgen gör oss nykter.
Den andra poängen är att vara tacksam för våra sorger. Detta är ett mycket kraftfullt botemedel som renar själen och drar Guds nåd till den, och förvandlar oss till Kristus avbild. Därför måste vi vara tacksamma för det, som djävulen tvingar oss att klaga över inför Gud. Även om det i början inte är hundra procent från ett rent hjärta, inte hundra procent uppriktigt, ska vi ändå tvinga oss själva att upprepa det, tills vi känner att vi verkligen håller med om dessa ord i vårt hjärta.
Här finns det inget bedrägeri, eftersom Herren redan har varnat oss: “ I världen liden i betryck”. Och ytterligare: “men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.” (Johannes 16:33). Denna sorg är nyckeln till vår framtida glädje – och inte bara vår framtida glädje, eftersom en person kan även i sorg finna glädje, om han följer Kristus. Här kan vi påminna oss själva om apostelns ord, att “det är genom mycken bedrövelse som vi måste ingå i Guds rike” (Apostlagärningarna 14:22). Så vi har blivit varnade: detta är vägen som leder till Kristus.
Som den helige Tikhon av Zadonsk noterade: alla vill vara i härlighet med Kristus, men få vill lida med Honom, och bära korset. Men utan att gå denna väg, kan vi inte bli rena, och alla som har gått denna väg åtminstone en liten bit vet: när man börjar ha en kristen inställning till sorger, då börjar man för det första, se all den dolda orenhet som man inte märkte av när allt verkade vara bra, och för det andra, börjar man se hur Herren förändrar dig, renar dig genom alla dessa svårigheter, om man inte förhindrar Honom från att göra detta.
Låt oss därför med glädje och tacksamhet ta emot allt som Herren sänder oss, och be: ”Herre, hjälp mig att bemöta och uthärda detta på ett kristet sätt som behagar Dig väl, vägled mig till att uppfylla Din heliga vilja i denna stund, och giv mig styrkan att agera värdigt för Ditt Namns skull!” Och när vi förhåller oss till detta på det sättet, då kommer alla sorger att bli som trappsteg för oss upp mot Himmelriket.
I den forna paterikon nämns en äldre som var mycket sjuklig och var sjuk varje år, men som ändå var glad, och tackade Gud för detta. Ett år var han frisk och blev inte sjuk, det står skrivet att han sörjde och sade: “Herren har lämnat mig.” Det här är en helt annan logik än vi har nu, då alla säger: det viktigaste är hälsan, det viktigaste är hälsan… Men det viktigaste är inte hälsan, utan vad man använder den till. Om man använder hälsan för att synda, då är det bättre att inte ha den hälsan. Men om den används till att utföra Guds gärningar, då är den bra.
Låt oss sträva efter att agera som kristna i denna värld, och må Herren hjälpa oss med detta.
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)