MÄNNISKORNA OCH VÄRLDEN (Del 2)

Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)

”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd

Var skulle det finnas plats för kamp, för askes, för dygd, om nästan inte vållade oss ont, om man inte förorättade oss? Var skulle det finnas plats för tålamod inför det onda, för mildhet, för ödmjukhet? Du ser att vi bör underkastas mycket ont för att kunna visa oss dygdiga och få kronan.

+ + +

Neka dig sinnliga njutningar i hopp om att du i stället för dem skall få högre njutningar – andliga och gudomliga. Var god mot nästan i hopp om att du enligt Guds sanning skall mätas med det mått som du själv mäter med (Matt 7:2), att det goda som du visar nästan förr eller senare skall återvända till dig, på samma sätt som det onda du gör antingen genast eller snart kommer att återvända till dig. Kom ihåg att vi utgör en enda kropp: ”Vi äro fastän många en enda kropp” (1 Kor 10:17). Kom ihåg att Gud är i högsta grad rättfärdig, ja intill minsta prick.

+ + +

Den sorg som du utan nästans förskyllan stinger hans hjärta med kommer även att gå in i ditt eget hjärta, enligt vedergällningens stränga lag: ”Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder” (Matt 7:2). Om du vill undvika sorger, bör du ej åsamka andra sorg.

+ + +

Hos en obildad människa är hjärtats enkelhet, mildhet, saktmod, ödmjukhet, tystlåtenhet och tålamod dyrbarare inför Gud än all vår kunskap, all yttre polityr, alla inlärda fraser, all fadd hövlighet, alla långa böner, allt listigt tal; till och med själva synderna, som är okunnighetens synder, är mer förlåtliga.

+ + +

Det är bäst att icke berätta vidare onda ord som har sagts oss av någon, utan att hålla tyst med dem, eller att återberätta, till och med falskeligen, ord av kärlek och begåvenhet; då kommer vår ande att vara fylld av ro. Att berätta vidare fientliga och avundsjuka ord är synnerligen skadligt: de orsakar ofta andliga stormar hos de otåliga och stolta människor som de är riktade till, väcker upp slocknad fiendskap och leder till tvedräkt. Man bör äga kristligt tålamod och vara listig såsom ormen.

+ + +

Själva ordet nådegåva visar att denna bör vara en hjärtats hand­ling och offer, och bör ges med ömhet och medlidande inför tiggarens svåra förhållanden, och med rörelse och beklagan över de egna synderna, till vilkas rening allmosorna ges. Enligt skriften “renar allmosan från varje synd” (Tobias 12:9). Den som ger allmosor ovilligt och snålt, med irritation, den har inte lärt känna sina egna synder och har inte lärt känna sig själv. Allmo­san är i första hand en välgärning mot den som ger den.

+ + +

Varför har Gud tillåtit att det finns tiggare? Bland annat av samma orsak som Han efter din önskan inte plötsligt gör dig rättfärdig. Gud skulle kunna låta alla få tillräckligt, till och med vara rika, men då skulle man storligen glömma Gud, och högmod, avund och dylikt skulle förökas. Och hur högt skulle du inte tänka om dig själv, om Gud snabbt lät dig bli rättfärdig. Men nu ödmjukar synden dig, i det den visar dig din stora svaghet, avskyvärdhet och ditt ständiga behov av Gud och Hans nåd, på samma sätt som tiggaren ödmjukas av sin fattigdom och sitt be­hov av andra människor. Bleve tiggarna rika, skulle många, många av dem glömma Gud och sina välgörare och störta sina själar i fördärvet i denna världens lyx. Så fördärvlig är rikedomen och så förblindar den hjärtats öga! Den gör hjärtat grovt och otacksamt.

+ + +

Ära på allt sätt människornas anleten, på det att du, som tillbör­ligt är, må ära Guds anlete. Ty Herrens Jesu Kristi anlete är ett människoanlete. – Den som icke hyser aktning för människans anlete, hyser ej aktning för Guds anlete.

+ + +

Glöm ej vem människan är: Guds avbild, Guds barn, en kristen, en rikets arvtagare, en del i Kristus. Därför bör man hysa aktning för varje människa, även om hon bär syndens sår i sin själ. Såren är sår – de är tillfogade av djävulen och synden, men Guds avbild är fortfarande Guds avbild. Nästans sår bör man beklaga och för dem bör man bedja, som om man bad för si­na egna, ty vi är alla en enda kropp, ty vi får “alla del av ett enda blod och ett enda bröd”.* Bry dig inte om djävulens frestelser, split och fiendskap. Upprepa bara: alla är en enda. Vi är, bör du säga, en.

* Författaren citerar Apg 17:26, vilket inte riktigt passar i sammanhanget. Kanske avses 1 Kor 10?

+ + +

Kom ihåg att människan är en stor och dyrbar varelse hos Gud, men denna stora varelse har blivit svag efter sitt syndafall, un­derkastad tusen svagheter; du bör älska den och ära den, men du bör samtidigt tåla dess brister, svagheter, lidelser och förseelser. Du skall älska nästan – syndaren skall älska syndaren – såsom dig själv. “Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag” (Gal 6:2). Detta är stora ord – fördjupa dig i dem. De betyder samma sak som orden i Herrens bön: “Såsom vi förlåta dem oss skyldiga äro.”

Källförteckningen

”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·

Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström

Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.