Hos varje människa ligger naturligtvis djuret gömt – vredens djur, vällustens djur, som hetsas upp av det pinade offrets skrik, tygellöshetens djur, som har sluppit lös från sin kedja, sjukdomsdjuret, avlat av utsvävningar, podager, leversjuka och dylikt.
. . .
Människosläktet erkänner aldrig sina profeter, det slår ihjäl dem, men det älskar sina martyrer och vördar dem som de pinat till döds.
. . .
Kärleken kan köpa allt, frälsa allt. Och om jag, som är en syndig människa liksom du, kan bli rörd och känna medlidande med dig, hur mycket mer skall då inte Gud göra det! Kärleken är en så kostbar skatt att man för den kan köpa hela världen, man kan inte bara friköpa sina egna utan även andras synder. Gå nu och frukta inte mer.
. . .
Fäder och lärare, jag tänker: “Vad är helvetet?” Jag resonerar så: “Lidandet emedan man icke längre kan älska.”
. . .
Men på jorden irra vi sannerligen omkring i blindo, och hade vi icke Kristi dyrbara bild framför oss, så skulle vi fullkomligt råka vilse och gå under, såsom människosläktet före syndafloden.
Mycket här på jorden är dolt för oss, men i gengäld ha vi fått en hemlighetsfull och kostbar förnimmelse av ett levande band mellan oss och en annan värld, med en högre värld där ovan, och våra tankar och känslor ha icke sina rötter här utan i andra världar.
Fjodor Dostojevskij