Människor kommer till kyrkan, och de bekymrar sig om barnens problem, barnbarnens problem och dessutom andra problem i arbetet. Det är mycket få som bekymrar sig över frågan: ”Tjänar jag Herren?”
Varje döpt människa bör först och främst ”tjäna Herren”. Det är detta man först bör ha i sina tankar. Inte tänka på sin egen föda och inte på sina kläder.
Herren har rentav förbjudit detta. Han säger: ”Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med” (Matt. 6:25). Det är inte detta man skall bekymra sig om.
Utan bekymra er om att tjäna Gud.
Men vad behöver då Gud av oss?
Han sade bland annat: ”Jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig.” Och: ”Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” (Matt. 25:35–36, 40). Därför sade aposteln Paulus på ett annat ställe: ”Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.” (1 Kor. 10:31).
Vad är viktigare för Gud – att äta själv eller att ge någon annan mat? Att ge någon annan mat. Det är viktigt. Men hela vårt liv är inriktat endast på oss själva, på våra barn, på våra barnbarn – de övriga bryr vi oss inte om. Och dessutom sker det ofta på ett mycket påträngande sätt.
Samma barn och barnbarn drömmer bara om en enda sak: att man ska lämna dem i fred. Nej, vi gör allting tvärtom. Det är ju inte att arbeta för Gud. Var och en som inte samlar med Gud, han skingrar.
Den som inte arbetar för Gud – för vem arbetar han då? Det är uppenbart – för Guds motståndare. Därför kan vårt liv, tyvärr, inte kallas kristet.
Ärkepräst Dimitrij Smirnov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)