Orden ”skam” och ”samvete” förväxlas ofta, och det ena används i stället för den andra. I själva verket är skillnaden mellan dem mycket stor.
Samvetet anklagar oss när vi gör det som vi inte bör göra. Men skam är något vi känner när något som bör vara dolt blir avslöjat. Förväxlingen uppstår eftersom vi i vårt högmod försöker göra allt för att dölja våra dåliga handlingar för andra och skylta med de goda.
Ibland är det nödvändigt att dölja dåliga handlingar för att undvika en frestelse som skulle kunna leda till en ny synd. Men vanligtvis döljer vi vårt onda av fåfänga eller för att vi fruktar ett välförtjänt straff. Detta är en falsk skam.
I själva verket när vi har begått något ont bör vi inte bekymra oss om att dölja det, utan om att rätta till det. Om möjligt i gärning (genom att återlämna det stulna, försonas med den man sårat), men i alla fall i vår egna själ (detta är alltid möjligt och nödvändigt). Vi får inte låta en falsk skam kväva vårt samvetes röst, utan måste tvärtom övervinna den falska skammen och handla enligt vårt samvete – bland annat genom att bekänna vår synd för vår andlige fader, och ibland även inför många människor.
Så när samvetet talar är skammen ofta (men inte alltid) falsk. Känslan av äkta skam åtföljer däremot inte sällan goda gärningar snarare än onda. För det är just våra goda gärningar som vi bör dölja så långt som möjligt och skämmas för att offentliggöra, så att fåfängan inte stjäl dem från oss.
Skamlöshet är när en människa begår goda gärningar bara för syns skull. Sann och naturlig skam driver oss till att dölja de delar av vår kropp genom vilka människan kommer in i världen, att dölja våra intima kroppsliga och själsliga relationer för utomstående, att dölja våra höga andliga tillstånd och upplevelser (om Gud ger oss dem) – dölja dem inte för att allt detta är dåligt, utan för att det är alltför betydelsefullt och inte bör vara föremål för fåfänga och lidelsefulla blickar. Detta bör endast uppenbaras med Guds välsignelse, när Gud har en särskild vilja för det.
Ärkepräst Konstantin Ostrovsky