I dagens evangelieläsning (Luk 20:1-8) fick vi höra en berättelse om hur fariséerna och de skriftlärda – människor som är högt respekterade i samhället – kom till Kristus och ställde en enkel fråga till Honom: med vilken fullmakt gör Du det Du gör? Man kunde helt enkelt svara: “Genom Guds kraft”, och under andra omständigheter gav Kristus enkla svar till andra människor. Men till dessa människor säger Han: “Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den. Johannes’ döpelse, var den från himmelen eller från människor?”
Efter detta började de rådgöra med varandra. Men inte om vad sanningen var, utan om vilket svar som skulle vara mer lämpligt att ge under dessa omständigheter. Till slut kom de fram till att det var bättre att säga ”att de icke visste varifrån den var”. Då svarade Herren: ”Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.” Således visade Kristus att dessa människor var ovärdiga ett svar.
Det är värt att komma ihåg denna sanning: inre bedrägeri gör oss ovärdiga ett svar från Gud. Låt oss överväga exakt vilka egenskaper som gjorde dessa människor ovärdiga att umgås med Gud.
För det första, när de gick igenom alternativen, sa de: om vi svarar att Johannes dop var från himlen, det vill säga från Gud, då kommer Han att fråga: varför trodde ni honom inte? Finns det ett problem med detta svar? En vanlig människa skulle säga: “För att jag hade fel.” Men det är otänkbart för en stolt person att erkänna att han kan göra ett misstag. Så en person som inte är redo att erkänna sina misstag och synder gör sig själv ovärdig att bli besvarad av Herren.
För det andra, sa de: om vi säger att detta dop var “från människan”, det vill säga att Johannes Döparen själv bestämde sig för att döpa människor, och att detta inte hade någonting att göra med Gud, då blir enkla människor som är närvarande här upprörda. Detta kan vara till nackdel för oss – från förlust av auktoritet till, möjligen, överfall. Således visade de att de drevs av rädsla och inte var redo att offra sig själva för sin tros skull. Men faktum var att de trodde inte att Johannes Döpares dop kom från Gud. Om de hade varit uppriktiga skulle de kunna ha sagt direkt: ja, så tycker vi, även om man skäller ut oss eller till och med slår oss, men detta är vår övertygelse, vi tror att detta är sanningen. Om de hade sagt detta, skulle Herren ha hedrat dem med ett svar, och vi vet från historien att Gud ger ett svar till ärliga människor även om de tänkte eller gjorde fel. Om du är på en ond väg, men inte med list, inte med svek, utan du verkligen är vilse, då kan du bli förmanad av Gud. Aposteln Paulus gjorde fel på sin tid, när han först förföljde Guds kyrka, men Herren framträdde för honom och visade honom vägen.
Men så var det inte med dessa fariséer och skriftlärda. Det betyder att bristen på önskan efter sanningen liksom förmågan att uthärda för sanningen också gör en person ovärdig att bli besvarad av Gud.
Från detta negativa exempel med dessa fariséer och skriftlärda får vi också en uppfattning om vilka de positiva egenskaperna bör vara hos en person som Gud svarar. Låt oss försöka odla dessa egenskaper hos oss själva: önskan om sanning och att sätta den på första plats, viljan att korrigera våra liv i enlighet med sanningen, viljan att erkänna att vi har fel och ångra oss. Alla sådana egenskaper kan göra till och med en vilsen person värdig att få svar från Herren. Men slughet, opportunism, sökandet efter vad som är lämpligt och inte vad som faktiskt gäller, det stänger möjligheten för oss att kommunicera med Gud. Må Herren skydda oss från allt detta!
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)