När vi hamnar i svårigheter ber vi av hela vårt hjärta och väntar på ett mirakel. Vi kan knappt vänta med att få det vi ber om.
Det kan verka som att Gud dröjer eftersom vi redan är redo att ta emot det. Men det händer inte. Då blir vi förtvivlade, vi klagar och vi blir förbittrade. Var lugn, jag ska förklara allt nu.
Varför Gud inte svarar
1. Ibland är själva bönen mer värdefull än den begärda gåvan. Herren kan ge det vi ber om omedelbart, men då skulle vi sluta be och som resultat kommer vi inte lära oss att be.
Förmågan att kommunicera med Gud kommer vi att ta med oss in i evigheten. Bönen formar vår inre människa. Att känna behov av något är en lektion i bön. Visa iver i bönen och ha tålamod.
2. Tålamod är en stor dygd. Det var genom tålamodet som Kristus uppmanade oss att frälsa våra själar (Lukas 21:19 — ”Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar”). Gud visar tålamod när vi syndar och Han förväntar tålamod från oss också. Den som kan hålla ut till slutet vinner alltid.
Och jag märkte också att tålamodet liksom smälter själen. Genom tålamod är det som smutsen bränns bort från en person och en värdefull metall erhålls.
3. Tillit. Att säga att alla tror på Gud är oseriöst, det är på dagisnivå. Om en person verkligen är troende visar det sig i förtroendet för Gud och Hans heliga försyn. Att ha tro till Honom, inte bara på Honom. Herren har allt under kontroll, och det är viktigt att lita på Hans vilja.
4. Det händer ibland, att vi vill ha allt just här och nu på grund av vår stolthet. Och om Herren ger oss det vi ber om omedelbart, skulle Han tillfredsställa vår envishet och egoism. Vi skulle då gå runt och skryta — se hur duktiga vi är på att be, vi får vad vi ber om! I det här fallet väntar Gud på att vi ödmjukt ska acceptera situationen och att vi uppriktigt säga: “Låt Din vilja ske, Herre.” Och inte bara med ord, utan med hela vårt hjärta.
5. Ibland måste saker mogna. Ja, du är redo att ta emot, och Gud är redo att ge. Men situationen behöver tid för att kunna mogna. Du gillar väl mogna frukter, eller hur?
Det gröna äpplet
Tänk dig att du är hungrig och ser ett grönt äpple i trädet. “Ge mig det, Herre!” ropar vi. Men det är surt, Gud vet att vi inte kommer kunna äta det. Så Han ger det inte till oss.
Sådant händer i våra liv. Jag ska ge ett exempel.
Vi önskar att vår släkting ska bli troende. Gud ser att den här personen bara kommer att vara troende en enda dag, och därför ger Gud honom möjlighet att omvända sig precis innan han ska dö. Om Han skulle ge oss det vi ber om, skulle Han omedelbart behöva ta den här personens själ. Vill vi detta? Eller skulle vi klaga över att vår släkting levde så kort tid?
Det finns en uppfattning att Herren tar en person till evigheten vid höjdpunkten av hans andliga utveckling. Det betyder att det bara kommer att vara försämring därefter. Och nu är det den bästa tiden. Om det är så, föreställ dig att du kryper in i Paradiset långsamt medan din nära och kära når Himmelriket på ett år. Så det visar sig att Herren inte brådskar med att beröra deras hjärta, så att de har tid att leva med dig på jorden. Men självklart är detta inte den enda anledningen.
Bind inte Guds händer
Den enklaste anledningen till att vi inte får det vi ber om är att det inte är till vår nytta. Det betyder att Gud har förberett något mycket bättre för oss. Men detta är något annat än det vi ber om.
Vi tror att vi vet bäst vad vi behöver för att vara lyckliga. Och när vi behöver det. Så vi försöker ofta binda Guds händer med våra böner. Tyvärr ger Gud ibland oss vad vi begär på grund av vår envishet. Han ger det för att lära oss att vi inte ska kräva att få vår vilja igenom.
Och då ser vi med fasa att det inte var det vi ville ha. Det är också en viktig lektion i livet. Efter en sådan erfarenhet kommer vi själva att lägga till följande mening i varje bön:
“Herre, låt det bli inte som vi önskar, utan till vår nytta som det behagar dig, Må Din heliga vilja ske.”
Präst Vladimir Panarin (Ryska Ortodoxa Kyrkan)