Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Sina lidelser lär en människa känna genom sina frestelser. Ibland fäster sig en människa med hela sitt hjärta vid en tom och onyttig sak, eller en nyttig och kostsam – men gör detta så starkt att hon blir förvirrad om hon förlorar den, hon lider och sörjer och kan icke finna frid, som hade hon förlorat något viktigt, som hennes liv och frid berodde på.
+ + +
Se allt i livet som en förbiglidande skugga, fäst inte ditt hjärta vid något, anse icke något vara stort, och fäst icke dina förhoppningar vid något. Fäst dig vid den ende oförgänglige, osynlige, allvise Guden.
+ + +
Alla jordiska njutningar är bedrägliga, skadliga och förgängliga och bär inom sig förruttnelsens frö, så snart vi rör vid dem. De smärtor och de sjukdomar som alstras av dem är ett bevis för detta.
+ + +
Människorna glömmer att deras själ är odödlig och att den lever som en vandrare. De glömmer hurdan den kommande odödligheten är – pina eller salighet – och alla lever vårdslöst och laglöst, i det de bara följer detta förgängliga livs lagar.
+ + +
Frukta icke kroppsliga svårigheter, frukta de själsliga. Frukta icke, var icke försagd, bli icke förargad när man tar ifrån dig pengar, föda, dryck, sötma, kläder, bostad eller ens själva kroppen. Frukta när fienden tar ifrån din själ tro, förtröstan och kärlek till Gud och nästan, när han i ditt hjärta sår hat, fiendskap, förkärlek till jordiska ting, högmod och andra synder. “Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen” (Matt 10:28).
+ + +
Vad är det mest fasansfulla för människan? Döden? Ja, döden! Ingen av oss kan utan fasa föreställa sig hur han kommer att dö och dra sin sista suck. Men bröder, frukta icke och sörj icke över måttan. Jesus Kristus vår Frälsare har med Sin död besegrat vår död och med Sin uppståndelse lagt grunden till vår uppståndelse. En sann kristens död är icke mer än en sömn fram till uppståndelsens dag, eller som en födelse till ett nytt liv. Lär er sålunda att alltid dö bort ifrån synden och låta själen uppstå ifrån döda handlingar, berika er med dygder och sörj icke otröstligt över de hädangångna. Lär er att möta döden utan fasa, som något som vår Himmelske Fader har bestämt och som i och med Kristi uppståndelse från de döda har mist sin förfärlighet.
+ + +
Ett hjärta som sörjer över jordiska ting, i synnerhet över sådana som är överflödiga, lämnar Gud, som är källan för liv och frid, och förlorar därför liv och ro, ljus och styrka. Men när detta hjärta ångrar sina fåfängliga bekymmer och helt vänder sig från de förgängliga tingen till den oförgänglige Guden, då börjar där i åter flöda en källa av levande vatten, där blir åter stillhet och frid, ljus, kraft och frimodighet inför Gud och människor. Man bör leva vist.
+ + +
Lär er att kuva era lidelser med hjälp av Guds namns kraft och er egen vilja, just i det ögonblick då ni som mest lider av ett anfall av högmod och är redo att slå och bryta ner allt och alla.
+ + +
Vårt liv, med alla dess nöjen, glädjeämnen, sorger och sjukdomar är som morgondaggen som försvinner för solen. Därför bör en kristen, som är kallad till sitt himmelska fädernesland, som är en främling och en pilgrim på jorden, inte fästa sitt hjärta vid något jordiskt, utan fästa sig vid den ende Guden, livets Källa, vår Uppståndelse och vårt oändliga Liv.
+ + +
Världen befinner sig i ett tillstånd av slummer, av syndig sömn, den sover. Gud väcker den med krig och farsoter, eldsvådor, förödande stormar, jordbävningar, översvämningar och missväxt.
+ + +
Gläd dig, när du får ett tillfälle att bevisa kärlek. Bevisa din kärlek enkelt, utan att lockas till baksluga tankar, utan futtiga jordiska och snikna beräkningar, i det du minns att kärleken är Gud Själv och som sådan den mest okomplicerade Varelse. Kom ihåg att Han ser alla dina vägar, alla dina tankar och alla ditt hjärtas rörelser.
+ + +
Överallt på jorden finner du svårigheter, allt förråder dig: släktingar, vänner, bekanta, rikedomar, sinnliga njutningar, din kropp. Elementen förråder dig, jorden, vattnet, elden, luften, ljuset. Fäst dig då vid den ende Guden ”hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker” (Jak 1:17). Han är den ende som är kärleken.
+ + +
Oro för det jordiska täcker som ett mörker själens horisont, fördunklar hjärtats ögon och fjättrar själen. Men du skall icke hysa oro för något, utan lägg all din sorg och alla dina bekymmer på Herren, enligt den andefyllde apostelns undervisning. Oroa dig icke för att ge ut pengar på andra; detta är en underpant på nya och större välgärningar från Herren.
+ + +
Stör icke friden med något timligt och förgängligt, med din syndiga högfärd. Älska friden mer än allt annat, som älskade du Herren Själv. Måtte intet vara dyrbarare än friden och den ömsesidiga kärleken.
+ + +
Försök att uppnå ett barns enkelhet i ditt förhållande till människorna och i din bön till Gud. Enkelhet är en stor välgärning och människans största värde. Gud är fullkomligt enkel, därför att Han är fullkomligt andlig och fullkomligt god. Må inte heller din själ dela sig mellan gott och ont.
+ + +
Alla jordiska njutningar är förgängliga både i sig själva och på grund av föränderligheten i det jordiska livet. Den himmelska salighetens sötma, å andra sidan, kommer aldrig att få ett slut, den är oändlig. Lönar det sig då inte att försmå sötman i denna tidens värld och i vårt ännu snabbare förbiilande liv, för att av allt vårt hjärta älska den andliga och oföränderliga sötman?
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.