När jag ser en tiggare, kan jag uppleva en känsla av olust. Vilket är förståeligt. Ännu värre när jag ser en person som inte försörjer sig själv. Trots att denne har armar, ben, ögon och dessutom är en man. Då blir jag förargad och tänker:
”Varför söker du inte jobb, åtminstone på en fabrik?
Gå iväg och jobba! Varför sitter du här och tigger?”
Vad säger hjärtat?
Men då slås jag av tanken att även Lasarus var en man, och även han var utan arbete.
Den rike mannen var inte sysslolös. Men den rike mannen hamnade i helvetet, medan Lasarus upphöjdes av änglarna och hamnade vid Abrahams sida.
Erfarenheten säger oss att om ett barns föräldrar arbetar hårt och på så sätt visar barnet ett gott exempel, så efterliknar barnet sina föräldrar i vuxen ålder. Så blir det ofta.
Men om vi föreställer oss att dessa föräldrar istället var försupna hela sina liv och utan arbete, så har barnet inte någon naturlig lust att vilja arbeta.
Eller vi föreställer oss ett barn som föds utan armar och ben, och säger till barnet: ”Varför går du inte?”. När det i själva verket är så att han inte har några ben! Eller att vi säger åt barnet: ”Sträck ut dina armar och ta skyffeln.”, när han saknar armar!
På liknande sätt kan det vara med en människa som inte fick rätt uppfostran av sina föräldrar – en sådan människa förmår inte arbeta.
Vad sade Kristus?
Jag brukar även säga följande till mig själv att ”Kristus har sagt att allt det ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni också gjort för mig”.
En del av dem i utanförskap använder droger och begår mord, varefter de hamnar i fängelse. De går inte i kyrkan, de vänder sig inte till Gud, de ber inte.
Och dessa i armod som sitter vid kyrkorna, de kanske dras till Gud, som kommer att belöna dem för det, vilket innebär att vi med det kanske pratar med helgon.
Ja, även dem i utanförskap kan göra fel! Men trots det så är det Kristus som talar till oss genom dem. Och om vi avskyr dem, jagar bort dem eller nekar dem vår hjälp, så säger vi själva nej till Kristus.
Medelvägen
Därför kan vi, när vi ser en människa i armod, i en del fall, ge råd om hur man kan få rätsida på sitt liv. I andra fall får vi nöja oss med att visa medkänsla och hjälpa till med vatten, bröd och kanske lite pengar.
Det viktigaste är att vi tränar oss själva i att visa empati. Annars kan det bli så att vi hamnar längst ner i det eviga livet tillsammans med våra smarta råd. Den fattige kan däremot komma att bli upphöjd i Guds ögon, då denne tog emot tron på Gud lika enkelt som ett barn, bad och uthärdade sjukdom, fattigdom och hunger, precis som Lasarus gjorde.
Präst Vladimir Panarin (Ryska Ortodoxa Kyrkan)