Mina barn tror inte på Gud. De tror inte på samma sätt som jag gör.
-Varför ber ni inte?
– Vi drar oss för det.
Ett uppriktigt och ärligt svar! Vem känner vi oss besvärade inför?
En obekant person, en främmande person. Eftersom de känner sig besvärade, så tror de alltså. De tror, men de känner Honom inte ännu.
Men jag vill att de ska be: ”Gud, skänk hälsa till lilla pappa och lilla mamma”. Det finns ju sådana barn. De bevekar sina nära och kära mycket. Men bland sådana barn växer det ofta upp ateister.
Vad ska man göra?
För det första ska man be innerligt hela livet. För att Gud ska göra dem troende och ge dem möjlighet att tjäna Honom och komma in i Himmelriket.
För det andra själva leva och andas genom Gud. Leva ett ärligt liv, bikta sig och ta nattvarden, be böner morgon och kväll.
För det tredje måste man berätta om levande exempel på Gudstron ur sitt eget liv. ”Jag hade problem, jag bad om hjälp och Gud räddade mig”. Och inte så här: ”Kyrkan lär oss att…”
För det fjärde, kom ihåg hur ni själva var i deras ålder. Bad ni verkligen?
För det femte, kom ihåg att era barn har en fri vilja.
Man kan inte tvinga sådana att älska och att tro.
Och till sist, bli inte panikslagen när barnet har motgångar i livet. Trauma, sorg, förlust – allt detta är skäl till ett möte med Gud. Man måste hjälpa, man måste be, man får inte bli förtvivlad. Så länge en människa är vid liv – kan man fortfarande ändra på mycket. Om en människa har avlidit, så är hon ändå levande inför Gud och genom böner kan Han hjälpa deras själ.
I stället för Gud
Varför tro på Gud om det är vi som är istället för Gud för dem? De får allt de behöver av oss. Vi löser alla deras problem. Vi ger dem ”påbud” och straffar dem för ”laglöshet”. Vi lär dem om kärleken och livet.
När så pappa och mamma inte finns nära till hands längre. När en människa står ansikte mot ansikte inför ett problem som hon inte kan hantera, och kanske till och med visar sig stå inför dödens ansikte, då kommer turen till Gud att uppenbara sig. ”Gud, var är Du!” – skriker en ensam människa. Och Gud räddar henne och detta blir en chock, trons födelse, ett personligt möte med Gud.
Trons sakrament
Ett sådant Möte är en stor hemlighet, till och med ett Sakrament. Hos var och en är detta möte personligt. Eventuellt består detta möte av små, men viktiga möten för någon. För en annan är detta en riktig omvälvning i livet. Men människan är i stort behov av en förebild. Och det är väldigt bra om Ni blir en sådan förebild.
Be, tro och var inte rädd för någonting. De har vingar. Om de ser Er sväva i Himlen, så kommer de också att breda ut sina vingar och flyga iväg en gång. Därför att Himlen kallar varje människa till sig. Och Gud ger alltid det som människan ber om till dem som älskar Honom.
Präst Vladimir Panarin (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
Jodå. Man blir förtvivlad, men det går över