Under läsningen ur Aposteln på årets första dag [Hebréerbrevet 11] har vi fått höra hur Paulus förklarar för oss vad tron innebär genom att ge exempel från Gamla Testamentets patriarker. Han börjar med berättelsen om Abraham och påminner oss hur Gud befallde Abraham att offra sin arvinge. Aposteln förklarar att Abraham skred till verket utan att tveka och gjorde som Gud befallde inte bara på grund av att han trodde på Gud utan också på grund av något som var ännu viktigare – den fullständiga tilliten till Gud. Med tro menas här inte bara ett erkännande av Guds existens. Den typen av tro är inget värd. En annan apostel, Jakob, skrev: ”också de onda andarna tro det och bäva”. (Jakobs brev 2:19). Abrahams tro var inte bara ett erkännande av att Gud finns, utan en fullständig tillit till Guds vilja.
Den första lärdomen som Abraham ger oss är att Gud måste vara viktigare än något annat och att man måste tro och lita på Honom mer än på sig själv. Det finns många så kallade troende vars tro går ut på att få någon vinning, några världsliga fördelar ifrån Gud. Abrahams tro skiljer sig från deras, ty hans tro innebär att han var beredd att avstå från det dyrbaraste han hade. Trots att Abraham var en åldrig förälder, trots att han satte allt sitt hopp till sin ende son och arvinge, så tvekade han aldrig, utan var fast besluten att utföra Guds vilja.
Det andra som vi kan lära av Abraham är att den äkta tron måste utesluta allt tvivel på Guds vilja. Det finns människor vars tro påminner om någon sorts religiös ”supermarket”, där man kan bestämma vilken sorts Gud man vill ha och som har inställningen: ”Om Gud inte gör som jag vill (till exempel inte räddar mina icke kristna släktingar), då är det en grym Gud och en sådan Gud vägrar jag att tro på.” Denna uppfattning är djupt felaktig. Gud är oföränderlig i all evighet. Detta är icke förhandlingsbart. Idag lever många med en övertygelse om att omvärlden ska acceptera dem som de är och kräver samma uppfattning från Gud. Så är det inte. Människan måste acceptera Gud som Han är, ty det var Gud som skapade människan och inte tvärtom.
Abraham blev varken tveksam eller upprörd trots att det fanns all anledning att tycka att Guds krav – att han skulle döda sin egen son – var den mest grymma befallning man kunde tänka sig. Han hade dock fullständig tillit till Gud och en klar övertygelse om att Guds avsikt var god trots att den verkade strida fullständigt mot allt mänskligt vett och förnuft.
Nu kommer vi fram till den tredje viktiga lärdomen. När Gud prövade Abraham gav Han en befallning som strider mot det som Han hade sagt tidigare. Gud sa: ”ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig” (1 Moseboken 21:12), vilket betyder att det är genom Isak som din släkt kommer att fortsätta. Isak var i tonåren då och hade inga barn. Många i Abrahams situation skulle tycka att det är motsägelsefullt. Å ena sidan säger Gud att släktet kommer att fortsätta genom Isak. Å andra sidan befaller Han att Isak ska offras. Hur blir det med ättens fortlevnad? Än idag finns det människor som efter mycket letande hittar motsägelser i Bibeln och säger: ”Titta! Det finns motsägelser här!”. En del av de motsägelserna är ju rena misstolkningar, men vissa har Herren avsiktligt lämnat i Sin Heliga Skrift med syfte att pröva människor som förlitar sig mera på sitt intellekt än på Honom. När du tror att du förstår allt och bara följer det du tror är logiskt (vilket i och för sig känns tillfredställande) så är ditt sinne inte ödmjukt. Där finns det ingen plats för en tro på Gud – en sådan tro där du litar på Gud mer än på dig själv. Du visar den absolut äkta tron när du, trots att du i ditt sinne upplever en ofattbar motsägelse, säger: ”Jag tror på min Gud”. Det är den tredje lärdomen som patriarken Abraham ger oss.
Vilka motsägelser pratar vi om? Till exempel, har Gud tillåtit evangelisterna att ge olika beskrivningar av samma händelser i Evangeliet. Han skulle kunnat få dem alla att lämna samma redogörelser, men väljer att pröva vår tro genom att inte göra det. Gud prövar inte bara Abraham, utan var och en som säger sig tro på Honom.
Endast Abraham och ingen annan, någonsin, har prövats av Gud genom ett krav på att offra sin egen son. Som vi vet, tillät inte Gud detta och talade om att Han inte accepterar människooffer. På det sättet visade Han att ingen någonsin kommer att ställas inför ett sådant val och sådan prövning som Abraham. Alla troende har, så klart, olika prövningar i sitt liv. Vi får dem för att de egenskaper som vi bär på innerst inne ska avslöjas. Om vår tro är ofullständig och svag, så kommer det att bli synligt. Och om vår tro är äkta och stark, så kommer det att komma fram klart och tydligt, som det gjorde hos Abraham.
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)