PREDIKAN

Vissa skäms över att de alltför långsamt (som det verkar för dem) lyckas i kampen mot frestelserna. Denna förvirring kommer delvis från iver för själens frälsning (att bli renad från passioner och leva utan synd är förstås en god önskan), men den talar också om andlig oerfarenhet, om okunskap om hur djupt skadad vår natur är. Continue reading “Omvändelse är för livet”

Äktenskap är livets lyckligaste stund, som kan jämföras med en Stor högtid.

Samboskap är en olycka som förstör de bästa åren vi har i livet för att skapa familj.

Äktenskap är en fest för alla släktingar, vänner… Continue reading “Vad är skillnaden mellan samboskap och äktenskap?”

När Kristus fick frågan av lärjungarna: ”Vem kan då bliva frälst?” gav Han ett helt tydligt svar: ”För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt” (se Matt. 19:25–26). Men vårt arbete med vår egen själ är alls inte meningslöst, eftersom vi genom våra fall lär känna vår svaghet och vårt beroende av lidelserna, och när Gud reser oss upp stärks vi i tron. Ur denna erfarenhet av fall och uppresningar, när människan på riktig övertygas om sin egen maktlöshet men också om Guds kärlek och kraft, föds den innerliga bönen.

Ärkepräst Konstantin Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)

Originallänk

Försök alltid, vare sig du promenerar, arbetar ensam eller bland människor, att åtminstone då och då av hela ditt hjärta i tanken vända dig med några suckar till Herren. Åtminstone en gång i timmen. Även om du gör något fel, till och med syndar, ska du desto ivrigare be Herren om hjälp och förlåtelse. Continue reading “Enkel vägledning”

Om vi vill bli Guds söner genom nåden och börjar träda på omvändelsens väg, då måste vi förbereda oss för frestelser. Men frestelserna är inte några harmlösa övningar eller träningspass. Det är högst verkliga obehag och sorger, ibland knappt uthärdliga utbrott av lidelser. Det är sådant som är tungt. Men det som är lätt att hantera, det som övervinns utan möda och smärta, medför ingen andlig nytta. Continue reading “Förvänta dig slag mot dina svaga punkter”

Jag har redan fått flera frågor som direkt eller indirekt berör krig i allmänhet.

Då man kan förvänta sig fler frågor av detta slag vill jag uttala mig om ämnet på en gång, så att jag sedan slipper återkomma till det i onödan.

I Bibeln, i Predikaren, står det: ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.” (Pred. 1:9).

Precis som krigen fick sin början när Kain dräpte sin broder Abel, så kommer de också att fortsätta till tidens ände, eftersom våra hjärtan – hos den överväldigande majoriteten av människor – i alla tider har varit och kommer att fortsätta vara behärskade av lidelser. Continue reading “Om oron för krig”

Många — men långt ifrån alla — av våra onda tankar och begär uppstår direkt genom de onda andarna. Även om satan verkligen står vid ondskans ursprung, så har människan sedan Adams och Evas fall utvecklat också egna syndiga vanor och böjelser. Continue reading “Vårt ansvar”

Om vi inte älskar någon, måste vi veta att orsaken finns i oss själva. Hade vi ett älskande hjärta, skulle vi älska alla — vi skulle inte kunna annat än att älska. Continue reading “Våra bindningar – ett bittert arv från urföräldrarna”

Det levde en gång en asket. Han tillbringade sitt liv i yttersta fattigdom, i hunger och kyla. Han var omgiven av människor, men ingen visade honom någon omtanke. En dag kom en man som kände till hans bördor fram till honom, och när han hörde en tacksägelsebön för Guds välgärningar från asketens läppar, frågade han: “Hur kan du ljuga inför Guds ansikte? Hur kan du tacka Honom för gåvor som Han inte har gett dig?” Asketen tittade på honom och svarade: “Du har fel syn på livet; du ser det som att jag inte har några vänner, ingen värme och ingen mat – som om jag inte har någonting. Men jag ser saker annorlunda: Herren skådade in i min själ och såg att jag inte skulle växa till det mått som Han har kallat mig till, om jag inte fick hungra, frysa och vara ensam. Och Han gav mig i överflöd både övergivenhet av människor och berövandet av allt det som människor söker: du ser ett berövande i detta, men jag ser Hans gåvor till mig…” Continue reading “Tacksamhet i bedrövelsen”

Man ska inte tro att kristendomen, genom sin kallelse till himlen, berövar människor jorden, dess glädjeämnen, dess välsignelser. Inget liknande. Den uppmanar till en kamp mot passioner: illvilja, avund, girighet, oärlighet och så vidare. Men är det inte uppenbart att alla mänskliga oordningar kommer just från våra passioner och framför allt ur vår egoism och vår stolthet? Kristendomen uppmanar inte bara människan att kämpa mot dem, utan erbjuder också effektiva medel för att bota dem. Den erbjuder det mest hälsosamma sätt att leva – ett liv enligt Evangeliet, genom vilket människor verkligen finner lycka.  Continue reading “Vad uppmanar kristendomen till?”

Det handlar inte bara om att undvika dömande formuleringar i ord. Det som är långt viktigare är att vårt hjärta mjuknar och upphör att döma vår nästa.

Den heliga igumenen Arsenija (Sebrjakova) skrev att vi inte ska kalla det svarta för vitt, men när vi ser en människa som syndar, ska vi avslöja synden — och samtidigt förbarma oss över människan och be för henne. Continue reading “Att fördöma synden men visa barmhärtighet mot människan”

Föreställ er att en god människa kommer fram till Himmelrikets portar. Där möts han av änglar som säger till honom att för att träda in måste han lägga fram de goda gärningar han gjort, vilka tillsammans ska uppgå till hundra poäng. Continue reading “Hur behagar man Gud?”

Enligt Apostlagärningarna bestod vigningsriten för diakonissor bara av handpåläggningen och en bön. Hon böjde varken på ena eller båda knän utan bara huvudet. Handpåläggning av diakonissan var hirothesia och inte hirothonia.

“När jag Bartolomei bestämmer att en kan vara diakonissa ska biskopen lägga handen på henne i närvaro av präster, diakoner och diakonissor och säga: ”Evige Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, mannens och kvinnans Skapare, som fyllde Miriam, Debora, Hanna och Hulda med din Ande, som inte ansåg det ovärdigt för din Son, den Enfödde, att födas av en kvinna, som i vittnenas tält och i templet utsåg kvinnor att vakta dina heliga dörrar, se nu på din tjänarinna som står inför dig och som har föreslagits för diakonatet. Ge henne din Helige Ande och rena henne från all orenhet i kött och i ande så att hon må visa sig själv värdig för det uppdrag som har anförtrotts henne, för din ära och för att prisa din Kristus, genom vilken dig tillhör alla ära och tillbedjan, genom den Helige Ande, i alla evigheters evigheter. Amen.” Continue reading “Diakonissor i den ortodoxa kyrkan. Del 2 – Diakonissornas vigning.”

Helige Lukas av Krim, även känd som den berömde läkaren Valentin Vojno-Jasenetskij, skrev en självbiografi med titeln “Jag blev kär i lidandet”, som jag har läst flera gånger. Jag kan säga att hans uppenbarelser om sitt privatliv slog mig lika mycket som själva titeln på självbiografin. Tänk, vilken märklig och vacker titel det är – “Jag blev kär i lidandet”.

Hur kan man älska lidandet när man befinner sig i det, och den enda tanken är att det bör upphöra så snart som möjligt? Jag tror dock att hela djupet av den mänskliga kärleken uppenbaras i det.

René Descartes skrev: “Jag tänker, alltså finns jag.” Låt mig förstärka denna tanke: “Jag lider, alltså älskar jag.”

Om jag älskar, så lider jag; om jag tänker, men inte älskar, så existerar jag bara.

Ärkepräst Pavel Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)

Originallänk

Det är meningslöst att söka efter en världsomfattande rättvisa, eftersom hela mänsklighetens historia utan undantag visar att det är ondskan som råder i världen, medan godheten alltid visar sig vara den enskilda människans bedrift. I den meningen tycks det mig som att optimismen endast kan vara personlig, aldrig allmän. Det vill säga: om jag gör gott så kommer allt gå mig väl; det innebär inte att andra också kommer att göra gott bara för det.  Continue reading “Den sanna styrkan i svaghet”