Det finns ingenting svårare här i världen än rättframhet och ingenting enklare än smicker. Om bara en hundradels ton ljuder falskt i rättframheten, uppstår det genast en dissonans och så blir det skandal.
. . .
Undrar just vad folk är mest rädda för … ? Jo, ett nytt steg, att säga ett nytt och alldeles eget ord – det är sånt som skrämmer dom mest…
. . .
Kval och tårar är ju också ett liv!
. . .
Människan föds inte för lycka. Människan förtjänar sitt lyckande, och alltid genom lidande.
. . .
…För att bete sig klyftigt räcker det inte med enbart klyftighet.
. . .
Makten endast ges till den som har mod att böja sig ned och gripa den.
. . .
… Den som är stark till intellekt och själ blir deras [folkets] härskare! Den, som vågar mycket, har rätt; så ser de det. Den, som fnyser åt det mesta, blir deras lagstiftare…
. . .
Ryssarna i gemen är människor med bredd, väl tilltagna som deras eget land och med ovanlig böjelse för det fantastiska och kaotiska.
. . .
Allt har sina gränser som det är farligt att överskrida eftersom det inte finns någon återvändo när man väl har överskridit dem.
. . .
… Barnen är ju Kristi avbild: «Himmelriket är deras.» Han bjöd oss att älska dem och vörda dem, de är mänsklighetens framtid…
. . .
…Var var det jag läste om en dödsdömd som någon timme före sin död sade eller tänkte att om han fick möjlighet att leva på en hög kulle eller en klippa eller en avsats så smal att det bara fanns plats för hans båda fötter och om det runt omkring honom inte fanns annat än avgrunder, en ocean, evigt mörker, evig ensamhet och evig storm och om han måste stå kvar där i tusen år, i evighet, på denna fotsbredd mark – ja, till och med då hade det varit bättre att leva än att behöva dö genast! Att bara få leva, leva, leva! … Herregud det är ju sant! Människan är en skurk! Och en skurk är också den som kallar henne en skurk för den sakens skull.