Idag är det högtid för Gudaföderskans införande i templet. Enligt legenden tog föräldrarna med sig Jungfrun Maria vid tre års ålder till templet i Jerusalem och hon släpptes in i det Allra Heligaste. Som ni vet var ingången till templet på den tiden bara för prästerskapet, men Herren är känd för att göra och tillåta undantag, som han själv påminde om i Evangeliet när Han nämnde händelsen med kung David, när han tilläts att äta skådebröden – speciellt helgade bröd som endast präster fick äta enligt lagen. Detta var ett undantag för kung David och de som följde med honom. Och liknande undantag gjordes när översteprästen bar den Allraheligaste Gudaföderskan i sina armar in i templet, eftersom han genom Guds Ande blev upplyst att göra vad som behagade Herren… Nu skulle jag vilja prata om den andliga betydelsen av firandet.
Hon som var avsedd att bli det kroppsliga templet för Guds inkarnerade Ord, var naturligtvis värdig att vara i templet. Sålunda möttes två helgedomar: den största helgedom i Gamla Testamentet, eftersom det inte fanns någon heligare plats än Jerusalems tempel – och den största helgedomen i Nya Testamentet, eftersom det inte finns bland människor och till och med änglar någon mer helig än Gudaföderskan. Därför sjunger vi om henne att hon är renare än keruberna och ärorikare än seraferna.
Men även vi måste bli tempel, som aposteln Paulus skriver: “Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder?” (Paulus’ första brev till korintierna, 6:19). Och den helige Theofan Erövraren förklarade att utformningen av materiella tempel är sådan att den hjälper oss att förstå hur vår själ bör vara ordnad.
Till exempel kan du se att i vilken kyrka som helst är ikonen av Herren Jesus Kristus alltid på den främsta platsen. På samma sätt måste Kristus vara på den viktigaste platsen i vår själ.
För det andra, templet är fyllt med ikoner av helgon – på samma sätt bör vår själ inte fyllas med fåfängliga och tomma saker, utan med minnet av det exempel som helgonen lämnade åt oss. Som Skriften uppmanar oss: “Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad” (Brevet till hebréerna, 13:7).
För det tredje, i detta tempel, liksom i alla andra, upprätthålls alltid renhet och ordning – så måste vi hålla vår själ ren och inte låta den bli smutsig av synder. Må den Allraheligaste Gudaföderskan hjälpa oss att göra våra kroppar och själar värdiga den Helige Ande, så att Herren kommer att leda oss in i sitt kungarike, som Han en gång ledde henne in i det Allra Heligaste i Jerusalems tempel.
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)