Vissa skäms över att de alltför långsamt (som det verkar för dem) lyckas i kampen mot frestelserna. Denna förvirring kommer delvis från iver för själens frälsning (att bli renad från passioner och leva utan synd är förstås en god önskan), men den talar också om andlig oerfarenhet, om okunskap om hur djupt skadad vår natur är.
När vi kommer till sjukhuset med brutna ben blir vi inte förvånade över hur lång tid behandlingen tar. Allt är klart och tydligt. Du snubblade, föll från tredje våningen och nu ska du ligga ner och vänta tålmodigt på att tillfriskna. Under hela livet, i årtionden, utvecklar vi passioner i våra själar och begår synder genom handling. Vi låter passioner slå djup rot i hjärtats hemliga vrår och tror att det är möjligt att bli helt förvandlad på två månader. Det är möjligt, om Gud välsignar, men inte med vår lathet och med vår stolthet. Vanligtvis kämpar en person med sig själv hela sitt liv, och hela livet, oavsett om det är kort eller långt, tillbringar man i kampen mot passionerna.
Ärkepräst Konstantin Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)