Jag har redan fått flera frågor som direkt eller indirekt berör krig i allmänhet.
Då man kan förvänta sig fler frågor av detta slag vill jag uttala mig om ämnet på en gång, så att jag sedan slipper återkomma till det i onödan.
I Bibeln, i Predikaren, står det: ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.” (Pred. 1:9).
Precis som krigen fick sin början när Kain dräpte sin broder Abel, så kommer de också att fortsätta till tidens ände, eftersom våra hjärtan – hos den överväldigande majoriteten av människor – i alla tider har varit och kommer att fortsätta vara behärskade av lidelser.
Vi måste alla kämpa mot våra lidelser för våra själars frälsning. Men någon allomfattande fred på jorden kommer aldrig att råda. Och när de till slut säger: ”Allt står väl till, och ingen fara är på färde”, då kommer plötsligt fördärv över dem (1 Thess. 5:3) – så skrev redan aposteln Paulus.
Varje människa måste dock fullgöra det som Gud har anförtrott honom. Den som av Gud fått ansvar för internationella angelägenheter bör sträva efter att i möjligaste mån göra gott eller åtminstone minska det onda inom detta område. Men om internationella angelägenheter inte har anförtrotts mig, och jag ändå fördjupar mig i nyhetskanaler, grubblar över deras innehåll i min själ och öser mina bekymmer över min nästa, då uppfyller jag inte Guds bud om kärlek till dem, utan slösar bara bort den tid som givits mig till omvändelse och frestar andra att göra detsamma.
Om jag verkligen längtar efter att delta i det gemensamma goda, måste jag just därför bryta mig loss från meningslöst tidsfördriv och göra något som är gott på riktigt (till exempel ta hand om de sårade eller hjälpa dem som är i nöd).
Det finns alltid något att göra.
Den som inte kan eller ens vill göra något med sina egna händer behöver inte göra det, men bönen är befalld oss alla, både den personliga bönen, om vilken det står: ”Bedjen oavlåtligen.” (1 Thess. 5:17), och den gemensamma bönen i kyrkan, där Kyrkan vid varje gudstjänst ber om fred i hela världen och för vårt Gud-bevarade land.
Att däremot ligga på soffan eller sitta vid datorn och ge sig hän åt fantasier, oro och fördömande av sin nästa, är ett beteende ovärdigt en kristen och något som kräver omvändelse.
Ärkepräst Konstantin Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)