Man ska inte tro att kristendomen, genom sin kallelse till himlen, berövar människor jorden, dess glädjeämnen, dess välsignelser. Inget liknande. Den uppmanar till en kamp mot passioner: illvilja, avund, girighet, oärlighet och så vidare. Men är det inte uppenbart att alla mänskliga oordningar kommer just från våra passioner och framför allt ur vår egoism och vår stolthet? Kristendomen uppmanar inte bara människan att kämpa mot dem, utan erbjuder också effektiva medel för att bota dem. Den erbjuder det mest hälsosamma sätt att leva – ett liv enligt Evangeliet, genom vilket människor verkligen finner lycka.
Ta till exempel det mest smärtsamma ögonblicket i vår existens – sorgen. Vem är fri från det? Alla vi upplever mycket. Men den ortodoxa tron säger om vårt lidande att Gud inte hämnas på någon och inte straffar någon: Han är kärlek! Och det som händer oss visar sig vara den bästa och nödvändigaste medicinen som Han ger oss. Om vi lär oss att ta emot varje sorg på det sättet – som en värdefull medicin, som ett nödvändigt medel till helande, och med tacksamhet – så som vi gör gentemot erfarna läkare, då kommer vi snart att inse hur mycket kristendomen redan ger oss i detta liv.
Man kan naturligtvis vara som en dåraktig patient: “Jag vill inte ha er behandling! Även om det är blindtarmsinflammation, jag vill inte opereras, ge mig bara smärtstillande”. Och… den stackars dåren dog. Det är därför sade den helige Timoteus av Valaam: “Om du inte uthärdar det, kommer du att bli ett offer för demonen”. Men om du uthärdar det, kommer du att vara med Gud, och frid kommer att råda i din själ”. Ty Gud är kärlek – en läkare, inte en bödel.
Så lätt det är att gå till en läkare man känner, som har en god inställning till oss, som man vet är erfaren och ärlig och kommer att göra allt som står i hans makt för att hjälpa oss! Hur lugnande och lindrande det är. Så är det också med tron på Gud som kärlek som inte hämnas våra synder, utan botar med vishet de sår som vi i vårt vanvett och utan barmhärtighet tillfogar oss själva genom våra synder. Och hur vi tar emot dessa botemedel beror på oss själva. Man kan förkasta dem med knotet och hädelse mot Gud, vilket ökar vårt lidande med denna galenskap.
Eller så kan man ta emot dem som förtjänade, med tacksamhet till Gud och med ånger: ”Herre, jag får verkligen det jag förtjänar för mina gärningar, för jag vet att det är mina synder som ger upphov till sjukdomar och sorger, och det är inte Du som slår mig för att straffa. Herre, jag vet att Du fortfarande älskar mig även i mina synder. Förlåt mig och hela mig från dem. Ske Din vilja.”
Aleksej Osipov – Teologie doktor, Professor Emeritus vid Moskvas Teologiska Akademi