Första kyrkan förstod vikten av välgörenheten. Välgörenheten, redan befintlig i den judiska traditionen, var i första hand inriktad mot de mest utsatta, änkor och föräldralösa. Kyrkan fortsatte att hjälpa både äldre och yngre änkor. Yngre hade större chanser till ett andra äktenskap vilket kunde säkra deras försörjning, men kyrkan ansåg att fattigdomen inte var tillräcklig anledning till att ingå andra äktenskap mot sin vilja. Å andra sidan hade äldre änkor i sextio års ålder begränsade möjligheter till omgifte. Desto mera hade kyrkan anledning att hjälpa dem med tanke på att kyrkan mer uppskattade celibat än giftermål. Dessutom fanns det gammaltestamentliga vittnesbörd bevarade om äldre änkor som levde vid templet och nytestamentliga om unga änkan Hanna profetissan, som aldrig lämnade templet, alltid fastande och bedjande. Continue reading “Diakonissor i den ortodoxa kyrkan. Del 1 – Kyrkans änkor”