Den kristna tron på världens skapelse av Gud utesluter inte frågan om världens ursprungliga karaktär – om den är skapad (allt existerande är resultatet av Guds skapande handling) eller utvecklad (världen utvecklades av den ursprungliga materia som Gud skapat och givit sina lagar).
Den Heliga Skrift talar om en ”sexdagars skapelse”, det vill säga om världens uppkomst och tillblivelse i sex successiva steg från det lägsta till det högsta – människan. Vittnar detta om en evolutionär utveckling av världen? I sig är uppgiften om sex skapelsedagar inte ett tillräckligt bevis för en evolutionär process, även om många västerländska teologer hävdar detta. Ty dessa sex ”dagar” kan förstås både som tidsmässiga perioder och som tidlösa akter av successiv skapelse där Gud för nya former av existens till liv.
Men att erkänna Gud som Skapare utesluter inte heller möjligheten till en utveckling inom skapelsen, under förutsättning att Guds vilja och försyn är dess drivande kraft.
Det enda som är oförenligt med kristendomen är tanken att livets mångfald skulle vara resultatet av den eviga materiens självutveckling. En sådan idé varken har vetenskaplig grund eller andlig sanning, utan är endast ett försök att förklara världens underbara ordning utan att erkänna den Högste Förnuftige – Gud.
Men låt oss nämna några vetenskapliga fakta som inte passar in i denna självutvecklingsidé:
- Vetenskapen känner ingen lag som gör det möjligt för oorganisk materia (atomer och molekyler) att organisera sig till en levande cell – än mindre att frambringa förnuft.
- Modern antropologi anger den sannolika uppkomsten av människan till för 40–50 tusen år sedan. Men hur människan uppstod och vilka hennes biologiska föregångare var, förblir en gåta – trots överflödet av hypoteser.
- Om evolutionen vore en absolut naturlag – varför observeras den då inte under den tid vi har bedrivit vetenskapligt studium av världen?
- Slutligen – själva begreppet liv överskrider ännu gränserna för vetenskaplig kunskap. Liv visar sig inte vara en särskild kombination av materiella element. Och människans medvetande och personlighetens natur är fortfarande en hemlighet förseglad för evigt.
I frågan om världens ursprung avvisar kristendomen därför den blinda tron på miraklet av självalstring, självutveckling av universum, självvaknande liv och självuppkommet förnuft.
Kristendomen talar i stället om den förnuftiga Orsaken till denna underbara världs existens:
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.”
”Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Mos 1:1, 31)
Aleksej Osipov – Teologie doktor, Professor Emeritus vid Moskvas Teologiska Akademi