De Heliga Fäderna lär enhälligt att nåden verkar även genom en ovärdig präst. Så skriver salige Augustinus till exempel:
”Guds kyrkotjänare upphör icke att vara redskap för Guds nåd, även om de själva icke är helgon. Hur prästen än må vara, så stiger hans bön upp till Gud när han beder för folket. Om hans lära är sann, är den till nytta för andra. Hans prästerliga verk har all kraft för den troende. Han skall stå till svars inför Gud för sig själv, men för sin hjord är han en sann herde.”
Ärevördige Efraim Syriern lärde:
”…Även om du icke vet om en präst är värdig eller ovärdig sitt ämbete, skall du icke förakta honom för Kristi budords skull. Likt glänsande guld som icke tar skada när det täcks med smuts, och pärlan när den vidrör det orena och smutsiga, så blir icke heller prästämbetet befläckat av människan, även om den som mottagit det vore ovärdig.”
Helige Johannes Chrysostomos talade ännu mer kategoriskt:
”…Den som vördar prästen kommer också att vörda Gud; men den som börjar förakta prästen skall så småningom nå fram till att förolämpa Gud… om någon förkunnar den rätt läran skall du icke titta till hans livs, utan till hans ord… I fadern, även om han har ett oräkneligt antal svagheter, täcker sonen över allt”.
Ärkepräst Oleg Stenyaev (Ryska Ortodoxa Kyrkan)