I dagens evangelieläsning (Luk 6:27-30) hörde vi Kristus befallning till Hans lärjungar: att älska sina fiender, göra gott mot dem som hatar oss, välsigna dem som förbannar och smädar oss, be för dem som förorättar oss, vända andra kinden till, om någon slår på den ena. Och om någon vill ta nåt ifrån dig: ge till och med mer än han vill ha. Och detta är kanske det mest obegripliga i kristen lära för utomstående folk. Det finns mycket hån angående detta från sidan av dem som “smäda vad de icke känna till” (Judas 1:10).
Jag skulle vilja säga några ord om varför Herren ger så ovanliga bud. På den enklaste nivån får en person möjligheten att visa lydnad och kärlek till Gud genom att uppfylla dessa bud, och visa att han sätter Guds vilja högre än sin egen vilja, och Kristi önskan högre än sin egen önskan. Man vill ge igen, man vill hämnas, man vill svara med ett elakt ord, men för Kristi skull håller jag mig själv tillbaka och tänker inte göra det. Och genom detta drar en person nytta, men detta är den lägsta nivån.
På en högre nivå, när en kristen uppfyller dessa bud, efterliknar han Kristus, eftersom allt som Herren befaller oss att göra, har Han gjort i förhållande till oss. Han älskade oss redan då när vi var Hans fiender, det vill säga, när vi levde i synd. Det är omöjligt att vara vän med synden och vän med Gud samtidigt. Kristus vedergällde inte med ondska på Sin väg till korset när de slog Honom, fast Han kunde ha gjort vad som helst med Sina förföljare.
En kristen som följer dessa bud förlorar ingen kamp eller strid, utan vinner en mer betydelsefull strid – striden för sin själ. Eftersom för det första så hjälper dessa bud en person att övervinna de primitiva och egoistiska passioner som han är smittad av, de som uppmanar honom att hämnas över en given förolämpning. Plötsligt slår någon dig på kinden och du svarar med att slå tillbaka, han drar sig undan och vågar inte längre såra dig. Fysiskt har du vunnit, men andligt är du besegrad av din passion, denna vrede, och du uppmuntrar eran ömsesidiga fiendskap. Din fiende som du slog nyss kommer vilja hämnas, eftersom han drivs av samma passioner. Passion är din sanna fiende. Djävulen, som manipulerar er båda genom dessa passioner, är din sanna fiende. Så länge du dansar till hans melodi och agerar enligt dina passioner kommer du aldrig att besegra honom. Just dessa Kristi bud tillåter en kristen att befrias från djävulens makt, och inte bara befrias men även besegra honom, och inte bara för sin egen skull men ofta även för sin fiendes skull.
I dessa bud talas det inte bara om yttre utseenden. Man kan låta bli att slå tillbaka, men samtidigt ändå vara arg inombords och hata den som förolämpade dig. Man kan tvinga sig själv att be för den personen, men ändå känna illvilja i sitt hjärta. Men Herren säger: “älska edra ovänner”. Det innebär att vi inte bara formellt måste yttra vänliga ord som ett svar på förbannelser, vända andra kinden till och så vidare, men att också i vårt hjärta älska den som sårar oss.
Hur är detta möjligt? Bara om vi lär oss att skilja synd från syndaren. Då kommer vi lära oss att älska en människa, trots hans synder. Då kommer vi lära oss att se på en människa med Guds ögon, eftersom Herren inte bara ser oss som de vi är nu, i våra synder, men även som de vi skulle behöva bli, om vi levde enligt Hans heliga vilja. Så ta en titt på den som irriterar dig, och tänk efter. Även om han trädde in på ondskans väg, skapade Herren honom för en annan. Men vem skulle han kunna bli, om han övergav ondskans väg? Hade det verkligen inte vart bättre om han inte var din fiende, men istället en vän eller broder i tron?
Men bara genom att uppfylla dessa Kristi bud kan vi förvandla en fiende till en vän. När en person skrev till den helige biskopen Nikolaj av Serbien, om vilket konstigt bud “gör gott mot dina fiender” är och så vidare, påstående att det är omöjligt att uppfylla, då svarade den helige biskopen: så säger bara de, som aldrig har försökt att uppfylla detta bud. Och som ett exempel berättade han om en bonde, som hade en stark fiendskap med sin granne. De hatade varandra. Men en dag när han återvände från fältet ser han att folk har kommit till hans granne och håller på att ta all hans egendom. Det visade sig att grannen hade tagit ett lån från banken som han inte kunde betala tillbaka, och att banken, enligt villkoren i avtalet, höll på att ta hans egendom för att betala av lånet. När han fick reda på hur mycket hans granne var skyldig, kom han ihåg, att exakt den summan hade han lagt undan för sina egna behov. Och då insåg bonden: här har jag en möjlighet att uppfylla Kristi bud! Han gick till banken och sa att han var grannens representant, gav dem dessa pengar, och de gav tillbaka allt till grannen. Och så säger han: “På kvällen samma dag när jag gick ut på gården, ser jag att grannen står vid staketet och ropar på mig. Jag gick fram till honom och frågade: “Vad?” Han var tyst länge, men sen brast han ut i gråt. Vi kramade varandra och blev sen dess närmaste vänner”.
Att uppfylla Kristi bud om kärlek till ens fiender är det enda sättet att besegra fiendskap och förvandla en fiende till en vän. Om du blir slagen och svarar med att slå tillbaka, försvarar dina egna intressen, och förolämpar din motståndare, då kommer du aldrig att besegra fiendskap. Om du är väldigt stark och smart kan du tvinga honom att frukta dig, men du kommer inte kunna göra honom till en vän. Endast dessa bud kan vara vägen till seger, inte bara för dig själv över dina egna passioner, men även seger i förhållande till en oväns passioner.
Det är viktigt att notera att när bonden hörde om sin fiendes olycka reagerade han inte som många ortodoxa skulle ha reagerat, genom att säga: “Det var Gud som straffade honom för det han gjorde mot mig, så nu är jag precis som någon rättfärdig ur gamla testamentet, jublande över att mitt lidande fått sin hämnd!”. Nej. Det första man gör i en sån situation är inte att jubla åt sin fiendes olycka, vilket är rakt av förbjudet i de Heliga Skrifterna, men att uppfatta situationen som en möjlighet att uppfylla de Kristi bud som vi hörde om idag.
Det finns en annan känd händelse från det gamla paterikonet, då rövare kom till en munk-äldste och sa: “Vi kommer att ta allting av värde ifrån dig”. Han svarade: “Varsågoda, ta det”. De tog allt som de såg i cellen, men hittade inte påsen med mynt som han hade undangömt, och lämnade. Plötsligt hör de hur äldsten springer efter dem med påsen och ropar: “Kära barn, ni glömde att ta detta också!” Dessa härdade rövare – och för att medvetet råna en munk behöver man vara en person med ett hjärta av sten, – till och med de blev rörda och sa att sannerligen är detta en Gudsman, och gav tillbaka allt de hade tagit ifrån honom.
Endast uppfyllandet av de Kristi bud som vi hörde om idag kan leda till ett sånt resultat.
Självklart händer detta inte alltid. Om du gör detta finns det ingen garanti att din fiende blir rörd, omvänder sig och rättar till sig. Det kan hända, men det kan också hända att hans illvilja fortsätter att råda över honom. Men att uppfylla ett bud är inte ett medel för att tvinga din fiende att bli sådan som du vill, eller för denne att göra det du vill, men ett medel för att förvandla dig själv till den som Kristus vill att du ska vara.
Och jag har erfarenhet av att bli övertygad om kraften i detta bud. När jag istället för att hämnas, uppriktigt bad min fiende om förlåtelse, och plötsligt försvann all illvilja som hade plågat mig – som om den aldrig funnits. Och det var en sån glädjefylld känsla av befrielse från passion, att jag vill vittna om detta: även om dessa bud är svårare för en köttslig människa att uppfylla, ger de den snabbaste känslan av seger.
Och så många troende folk har kommit till mig och under bikt erkänt att de hatar sina grannar, för att de väsnas och stör deras sömn. Och de gick till dem och först försökte de tala med dem, sen började de ställa krav, och till slut ringde de polisen. Som ett resultat blev situationen ännu värre. Men du kan ju åtminstone försöka att baka en paj och ta med den till dina grannar, och försöka att uppfylla ett bud.
Det är trots allt inte för att plåga oss som Herren skickar dessa situationer in i vårt liv, men för att vi ska kunna uppfylla Hans bud och komma närmare Honom. Försök att göra något gott, försök att med hela din själ börja be för dessa människor. Alla förstår ju att det inte är bra att ha sån illvilja i hjärtat, det vore bra att bli ren från den – men inget funkar. Försök att uppfylla detta bud, gör gott mot dem som hatar dig, det kanske inte går på en gång, men fundera på det åtminstone, så kommer Herren att skicka dig en möjlighet. Du kanske vinner över denna person till din sida, men även om du inte gör en vän av honom kommer du att rena ditt hjärta från illvilja. Det är den viktigaste segern.
Därför är dessa bud från Kristus om kärlek till sina fiender inte avsedda för dem som fruktar seger, utan avsedda för dem som vill besegra en ännu starkare motståndare – djävulen. Låt oss då försöka att uppfylla buden och tacka Gud, när Han skickar oss möjligheten att uppfylla dem.
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
Ortodox Predikan:
Instagram: https://www.instagram.com/ortodox_predikan
Telegram: https://t.me/ortodox_predikan
Hemsida: //predikan.cerkov.ru