I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Idag firar vi en underbar, viktig och mirakulös händelse. Vi firar denna händelse som kyrkan, som en kristen nation, en biblisk nation, som en nation som tror på allt som skedde för vår skull och vår frälsning. Händelsen som vi minns och firar idag är början på allt som blev höjdpunkten av världens och människans frälsning.
Idag firar vi den heliga Guds moders införande i templet, vi firar att hon vigde sitt liv åt Gud. Som ni vet hade hennes föräldrar länge varit barnlösa, men de bad enträget och flitigt till Gud om att få barn. När de väl fick ett barn bestämde de sig för att helga henne åt Gud och de tog henne till templet för att tjäna. I templet tillbringade hon sin tid med att lyssna på den Heliga skriften och böner tills hon kom in i vuxen ålder då hon enligt judisk lag måste gifta sig. Kära bröder och systrar, hon hängav sig inte åt Gud bara som flickan Maria, bara i sitt eget namn, inte heller bara i sina föräldrars namn, det kommer att visa sig att hon hängav sig åt Gud för oss alla. Stunden som kommer att uppenbara det för oss alla är ärkeängeln Gabriels framträdande när han säger till Maria: «Hell dig, du högt benådade! Herren är med dig.» (Lukas, 1:28) med tillkännagivandet att hon ska föda sonen Emmanuel, vilket betyder – Gud är med oss. Maria svarade: «Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» (Lukas, 1:38) Från denna stund, hennes införande till templet, fram till Bebådelsen började Jungfru Maria förbereda sig. Hon gjorde sig redo så gott en människa kan. Från hennes sköte kom den som är vidare än himlen. Den som är oplacerbar bosatte sig vid hennes hjärtas kant. Bröder och systrar, detta är den stora hemligheten med Guds kärlek, hemligheten som avslöjar hur stor människan kan vara och hur stor tjänst människan är kallad till – att Gud bor i denne. Låt oss lära oss av Guds allra heligaste moder vad för slags väg vi bör följa för att Gud ska bo i oss. Ni behöver såsom hon gjorde komma in i templet, så att Gud kan komma in i oss. Vår kropp, hjärta, själ och vilja borde ägna sig åt Gud på det sättet hon gjorde. Sedan kommer Gud in i oss, såsom Gud kom in i hennes sköte och hjärta. Fast vi inte är de allra renaste som hon, fastän vi inte är oskyldiga och ivriga som hon, fastän vi inte är ödmjuka och lydiga som hon. Om vi ägnar bara lite av oss själva åt Gud, kommer Gud att ge sig själv till oss. Det är den outsägliga hemligheten med Guds kärlek, bröder och systrar. Gud älskade människan så mycket att han gav sin enfödde Son att lida och dö för oss och vår frälsning för att sedan uppväcka honom så att var och en av oss skulle återuppstå. Guds allra heligaste, välsignade moder har en omätlig del i allt detta. När vi lär oss allt detta, kära bröder och systrar, då blir det mer meningsfullt för oss att gå till templet, så att vi blir Guds tempel. Vi går in i templet och letar efter Gud och sedan blir vi själva ett tempel eftersom Gud också letar efter oss eller snarare väntar på oss. Det är därför vi helgar oss med att ta emot Guds kropp och blod i templet, därför ägnar vi oss åt bön och på det viset helgar vi alla våra delar, våra fysiska och andliga krafter, vi ägnar allt åt Gud så att vi kan ta emot Gud. När vi tar emot Gud, bröder och systrar, då är vi inte längre dödliga människor som bara förflyttar sig från vaggan till graven, utan vi blir människor som lever med Gud och i Gud för alltid. Detta är vad Guds Moder lär oss. Hade hennes föräldrar tro – det hade de, och kunde de ha vetat att vi skulle fira henne idag – det kunde de inte, de visste bara en sak och det var att de ville helga sin dotter åt Gud. De helgade henne åt Gud, hon accepterade och Gud upplyste henne, och det är därför hon kommer att firas i evighetens evighet. Vi har också chansen trots alla våra synder och orenheter, fysiska och andliga att helga oss, rena oss och leva för evigt med Herren. Gode Gud, giv oss detta! Amen.
(Predikan hölls i Altena)
Biskop Grigorije (Serbisk Ortodoxa Kyrkan)