Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Liksom en moder är allt för sitt späda barn – både förstånd och vilja, syn och hörsel, smak och lukt, känsel, mat, dryck och kläder – så är Herren allt för mig när jag helt ger mig åt Honom. Men – ve mig! – när jag faller från Herren, då tar djävulen mig i besittning, och om jag inte skulle rikta mitt ögas blick på Herren, om jag under fiendens trångmål inte skulle ropa till Herren om hjälp, då skulle djävulen vara allt ont för mig (och ibland är han det också): ondska och klenmod, fullständig svaghet inför allt gott, förtvivlan, hat, avund, girighet, hädiska baksluga och onda tankar och likgiltighet inför alla. Hoppas sålunda på Herren: Han är den som är varat, Han är oändlig i helighet, makt, nåd, barmhärtighet, välgärningar och vishet.
+ + +
Tänk alltid på att du utan Gud är eländig, fattig, utblottad, andligen blind och naken och att Gud är allt för dig: Han är din sanning, din helgelse, din rikedom, din klädnad, ditt liv, din andedräkt, ditt allt.
+ + +
Herren är mitt vara; Herren är min förlossning från den eviga döden; Herren är mitt eviga liv; Herren är min rening och befrielse från mängder av synder och min helgelse; Herren är starkheten i all min svaghet, rymd i allt mitt trångmål, förtröstan i mitt klenmod, Herren är en livgivande eld i all min kyla; Herren är ljuset i mitt mörker, friden i min förvirring; Herren är min beskyddare under mina frestelser, Han är mina tankar, mina önskningar, mina handlingar. Han är själens och kroppens ljus, mat och näring, min klädnad, min sköld, mitt vapen. Herren är allt för mig. Min själ, älska och tacka Herren oupplåtligen! “Lova Herren min själ, och allt i mig är Hans heliga namn. Lova Herren, min själ, och förgät icke vad gott Han har gjort, Han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister, Han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet, Han som mättar ditt begär med sitt goda” (Ps 103:1-5).
+ + +
Ni jordevarelser, som icke äger renhet, bör jubla över att den renhet till kropp och själ som är ouppnåelig för er fullkomligt och överflödande har uppnåtts av den Allraheligaste Jungfrun Maria, vår Herres Jesu Kristi Moder. Triumfera och bed till Henne, på det att Hon må lära er och era barn att leva rent i denna fördärvliga och frestelsefyllda tidsålder. För Hennes renhet, ödmjukhet och alla Hennes dygder, och för att hon befanns värdig att bli Guds, Ordets Moder, frambär vi tacksägelser till vår Himmelske Fader, i det vi vid frambärandet av det oblodiga offret* säger: “Särskilt för den Allraheligaste … Gudaföderskan”, det vill säga, vi frambär en tjänst i ord till Henne, ärar och tackar Henne.
*Det vill säga under nattvarden i Liturgin.
+ + +
Varför finns det misstro där den icke borde finnas, som till exempel när man läser och hör Guds ord, kyrkliga läsningar och sånger, under bönen och dylikt? Gud är sanning och detta är tillräckligt. Kyrkan är ”sanningens stödjepelare och grundfäste” (1 Tim 3:15). Djävulen är lögn, förtal och fiende – och detta är tillräckligt. Känn Gud allena och Hans sanning. Var främmande för djävulen och hans lögner, töcken och orimligheter.
+ + +
Varför rör sig hela naturen och allt i naturen i förvånansvärd ordning? Därför att Skaparen Själv har uppsikt över den och styr den. Varför är det så mycken oordning i människans natur, hon är ju skapelsens krona? Varför är det i människans liv så mycken oordning och fulhet? Därför att människan har fått för sig att hon skall styra sig själv, utanför sin Skapares vilja och förstånd. Människan är en syndare! Överlåt hela dig själv och hela ditt liv till Herren din Gud, och hela ditt liv kommer att löpa i vis, underbar, stor och livgivande ordning och det kommer att vara underskönt, som hos Guds heliga; dessa överlät sig helt till Kristus vår Gud och dessa frambär Kyrkan dagligen för oss som exempel, som vi bör efterlikna.
+ + +
O, vilken hög lycka och salighet, vilken storhet och värdighet är det icke att få anropa den evige Fadern! Värdesätt alltid och oföränderligt denna högsta lycka, denna salighet, vilken är dig given genom Guds oändliga nåd, och far icke vill i dina tankar under din bön. Gud lyssnar på dig, Änglarna och Guds heliga lyssnar på dig. (26 februari 1864. Jag grät när jag skrev ner dessa rader.)
+ + +
Vi har inte anammat Herren och alltets Skapare. Han har icke anammats i våra hem och i våra samtal. Man talar i allmänhet om tomma ting och ingen talar om Gud, allas gemensamma Fader, om det kommande livet och om vedergällningen. Varför? · Folk skäms för att börja tala om Gud, de skäms för att vara tråkiga. Eller också läser någon en helig bok eller läser bönerna högt, men varför läser han då utan vilja, utan önskan, tungan tycks fastna. Det är icke av hjärtats fullhet, utan av trångmål och tomhet som hans läppar knappt rör sig. Och vad beror detta på? Det beror på att djävulen i hans hjärta har sått ringaktning och· falsk skamkänsla inför andlig läsning och bön. Stackars, stackars oss människor! Det som man borde ära som det högsta, det blygs vi för. Vilken pina gör vi oss inte förtjänta av, när vi uppför oss så!
+ + +
Om Guds nåd lämnar mitt hjärta och mitt förstånd, blir jag stoft som flyger för vinden, utan någon fasthet i dygden och med böjelse för allt ont. Mitt förstånd och hjärta blir tomma, småaktiga, dunkla och kraftlösa.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.