Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Tro och förlita dig på att, lika lätt som det är för dig att andas luft, att leva av den, eller att äta och dricka, lika lätt eller ännu lättare är det för din tro att få andliga gåvor från Herren. Bönen är själens andedräkt, bönen är andlig mat och dryck.
+ + +
Bönen är ett levande vatten, med vars hjälp själen släcker sin törst.
+ + +
Bönen betyder att man i sig, i människorna och i naturen skådar Guds verk av allvishet, nåd och allsmäktig kraft. Bönen är en ständig inställning av tacksamhet.
+ + +
Bönen är andens andning. När vi ber inandas vi den Helige Ande: ”Bedjen i den Helige Ande” (Jud 1:20). Sålunda är alla kyrkans böner den Helige Andes andedräkt, de är en andlig luft, men de är samtidigt ljus, andlig eld, andlig spis och andlig klädnad.
+ + +
Bönen betyder att man upplyfter sitt förstånd och hjärta till Gud, att man skådar Gud. Bön är ett frimodigt samtal mellan det skapade och dess Skapare, en själens föda, luft, ljus, livgivande värme och rening från synderna – Kristi milda ok och lätta börda. Bön är att ständigt känna sin svaghet och andliga fattigdom, att bli helgad till själen, en försmak av den kommande saligheten, änglarnas salighet, ett regn från himmelen, som friskar upp själens jordmån, låter den dricka och befruktar den, den är själens och kroppens styrka och fasthet, den renar och uppfriskar tankens luft, den gör ansiktet ljust, den gläder anden, den är ett gyllene band som förenar det skapade med dess Skapare, den är frimodighet och tapperhet i alla livets sorger och frestelser, livets lykta, framgång i all verksamhet, en värdighet jämbördig med Änglarnas, den är styrka i tron, hoppet och kärleken. Bönen är umgängelse med Änglarna och helgonen. Bönen rättar till livet, den är moder till hjärtats förkrosselse och hjärtats tårar, den leder till handlingar av barmhärtighet, den gör livet fritt från faror och förintar rädslan för döden, den leder till att man icke fäster sig vid jordiska skatter och i stället önskar det himmelska goda, bön är en väntan på hela världens dom, allas uppståndelse och den kommande världens liv, den är en ansträngning för att man skall slippa lida den eviga pinan och ett ständigt sökande efter att bli benådad av Härskaren, den är själens levande vatten, den gör att man i kärlek innesluter alla människor i sitt hjärta, den för himmelen ner i själen, den leder till att den Allraheligaste Treenigheten tar sin boning i hjärtat, så som det är sagt: “Vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom” (Joh 14:23).
+ + +
När du ber till Herren, bör du med ditt hjärtas ögon skåda in i dig själv, in i din själ: Herren är där i dina tankar och i de av ditt hjärtas rörelser som är riktiga – i dig liksom Han är överallt. “Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta” (Rom 10:8). Det är inte enbart i himmelen eller i avgrunden.
+ + +
Gud är sanningen. Så bör ock min bön vara sann, liksom även mitt liv. Gud är Ljuset. Så bör ock min bön frambäras i förståndets och hjärtats ljus. Gud är eld. Och min bön och mitt liv bör vara flammande. Gud är fri. Och min bön bör vara ett hjärtats fria utgjutande. Vilken rikedom för den mänskliga anden! Bara människan av hjårtat tänker på Gud, bara hon önskar att hennes hjärta må bli förenat med Gud, är Han strax med henne.
+ + +
Så undersköna våra böner är! Vi har blivit vana vid dem, men låt oss föreställa oss att vi för första gången hör dem, låt oss ställa oss i en utlännings ställe!
+ + +
Bönen bör alltid vara uppriktig och alldeles fri, icke ofri och framtvingad av sedvänja och vana. Den bör överhuvud taget vara ett fritt och fullt medvetet själens utgjutande inför Gud. “Inför Herren utgjuter jag min själ”* (1 Sam 1)
*Parafras ur Samuels moders bön.
+ + +
Gud önskar att vi alltid skall umgås med Honom i bön, för att Han skall draga oss till Sig, oss Hans barn, som har blivit förvildade av synd och har fjärmat oss från Honom. Han vill rena oss och innesluta oss i Sin kärleks famn. Så gör även goda föräldrar med sina vanartiga barn.
+ + +
Under bönen är det viktigt att vara medvetet och genomtänkt ödmjuk. I synnerhet är detta viktigt när vi läser Herrens bön: Fader vår. Ödmjukheten förintar alla fiendens anslag. O, så mycket hemligt högmod det finns i oss. Vi säger: Det här känner jag till, det här behöver jag icke; det här är inte för mig, det är överflödigt; den synden har jag inte begått. – Så mycken egen klokskap.
+ + +
Gud är snar till att höra när två eller tre av hjärtat tillsammans ber. Det är min erfarenhet.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.