Vad är mod enligt din åsikt? Mod kan betraktas ur många olika synvinklar. Det finns en andlig dimension i den här frågan. Ur det perspektivet är mod, eller vredens styrka, som de heliga fäderna kallar det, både en naturlig egenskap och människans största dygd. Detta mod kombinerar både förmågan att rikta sina känslor och sin vrede mot synden och beslutsamheten att överge synden.
Det himmelska riket är förberett för alla. Men vägen till detta himmelska hemland börjar redan här, på jorden, och vår inställning till det visas i vårt förhållande till landet där vi bor och platsen där vi lever.
Vårt jordiska hemland är utanför oss, medan det himmelska riket finns i vårt innersta: ”Guds rike är invärtes i eder” (Luk 17:21). Det är där paradiset finns, som människan måste bevara, och som hon samtidigt måste bryta sig in till, det vill säga genom att besegra synden inom sig själv. För det är synden som hindrar henne att nå himmelriket. Därför är varje kristen, oavsett kön, ålder eller nationalitet, en modig krigare som utkämpar en osynlig strid.
Om man däremot betraktar mod ur ett könsperspektiv framträder en sorglig bild. Den moderna världen skördar de bittra, giftiga frukterna av de värderingar som proklamerades för ett par århundraden sedan. Feminism och “frihet, jämlikhet och broderskap” har urartat till unisex, likgiltighet, totalitarism och hat. Kvinnor har blivit som män, medan män blivit som kvinnor.
Därför talar Vladimir Vysotskys ord till oss på ett nytt sätt idag:
Detta är vad som hände — männen är borta
De lämnade de sådda fälten i förtid
De är inte längre synliga från fönstren
De har försvunnit i vägens damm
Följderna av förvridna traditionella familjevärden är katastrofala: de flesta familjer leds av kvinnor (ensamstående eller gifta — det spelar ingen roll), medan männen — inte ens när det verkligen krävs — vågar offra något. De är helt nöjda med att vara ryggradslösa.
Det verkar som om livet inte kräver mod av dagens män: om du inte vill ha barn kommer sjukvården att ta hand om dig, och socialförsäkringen kommer att skydda dig från att behöva arbeta och slita hårt. Det enda du behöver är ett medborgarskap och ett minimum av ansträngning.
Men i verkligheten krävs det alltmer mod av männen. Vem tjänar på att hålla oss självbelåtna? Självklart den människohatande djävulen.
Vi lever som om det inte finns något krig, som om vi redan befinner oss i himmelriket. Vi lever i ett “lyckligt” samhälle, eller snarare ett samhälle som verkligen vill se lycklig ut. Underhållning, bekymmerslösa tidsfördriv, timslånga promenader i köpcentrum, och nästan inga fattiga och olyckliga, lidande, funktionshindrade människor på gatorna… Man skulle kunna få intrycket att vi alla är mycket lyckliga människor. Men jag som präst vet att allt detta bara är kosmetika, kamouflage eller, för att uttrycka det i moderna termer, en image. Det vill säga människan skapar en illusion av lycka, hon framställer sig som någon hon egentligen inte är. På andligt språk finns det en mycket exakt definition av detta: hyckleri.
I ett samtal med nästan vem som helst behöver man bara beröra ämnen som själen och andligt liv, relationen med Gud, frågor om familjen och familjerelationer, det vill säga vad som verkligen är viktigt och lämnar spår i ens själ och spår i evigheten. Det visar sig att de allra flesta människor är i ett mycket olyckligt sinnestillstånd.
Varför oroar vi oss inte för evigheten? Varför tror vi att vi inte kan hamna i helvetet när vi lämnat jordelivet? Och hur tar vi oss ur detta tillstånd av inbillat välbefinnande?
För detta krävs nykterhet, som vi förvärvar genom att leva enligt Guds bud, och genom att visa mod i vardagen. Att bädda sin säng varje dag är mod, att fatta beslut och ta ansvar är mod, att hålla fast vid bönereglerna är mod, att övervinna sina infall är mod.
Och fastan är den bästa tiden att väcka själen och återuppliva det andliga modet. “Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.” (Matt 7:7-8).
Må Herren hjälpa oss alla att vara modiga!
Ärkepräst Jevgenij Popitjenko (Ryska Ortodoxa Kyrkan)