Jag är uppfostrad inom den ortodoxa kyrkan sedan barnsben. Detta kan vara anledningen till att min bön länge varit begränsad till läsning av religiösa ord, snarare än ett samtal med Gud.
Ytterst sällan hade jag lyckats be med egna ord och då inte längre än ett par minuter.
Jag kan minnas hur jag på den tiden till och med kände avund till dem som kunde njuta av bönen, medan min bön endast gjorde mig uttråkad.
Eftersom jag ändå inte hade en tillfredställande inre bön, så kom jag vid ett tillfälle att tänka på att jag borde förbättra mitt yttre framträdande, som också det halkade efter.
Jag började göra korsets tecken med mer eftertänksamhet, gjorde midje- och golvbugningar med ökad energi, började läsa bönerna långsammare för att förstå det jag läste åtminstone med hjärnan, även om hjärtat var tystlåtet.
Till slut, tack vare Gud, drog mitt yttre arbete med sig mitt inre, andliga tillstånd och löste upp mina gamla problem.
Jag vill också påpeka att denna metod fungerar alldeles utmärkt på barn och ungdomar.
Om barnen under bönens timmar inte uppmärksammar de yttre händelserna, så börjar de rastlöst gunga fram och tillbaka, anta lidande ansiktsuttryck och stöna.
Men om man ger barnet ett ljus, tänder lågan och sedan visar hur man gör korsets tecken och bugar, då kan man förvånansvärt nog se en positiv förändring.
Ärkepräst Pavel Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
författare, TV-programledare och bloggare