Bibeln är de kristnas Heliga Skrift, och är även den mest spridda boken på jorden (översatt till fler språk och tryckt i fler exemplar än någon annan bok). Nedan kommer vi att berätta om, vad är det för bok, vad den handlar om, och varför är den så viktig för de kristna.
Kortfattad information
“βιβλία” på klassisk grekiska betyder ”böcker”. Bibeln består av sjuttiosju böcker – Gamla Testamentets femtio böcker och Nya Testamentets tjugosju böcker. Trots det faktum, att den skrivits under ett och ett halvt årtusende på olika språk av dussintalet människor, är dess sammansättning hel och fullständig, och den har en inre logisk enhetlighet.
Bibeln börjar med Första Mosebok, vari beskrivs vår världs början – Guds skapande av den, och skapande av de första människorna – Adam och Eva, deras syndafall, människosläktets utbredning och en allt större förankring av synd och villfarelse bland människorna. Den beskriver, hur en rättfärdig man – Abraham, som trodde på Gud och med vilken Gud slöt ett förbund, det vill säga, en överenskommelse (1 Mos. 17:7-8). I anslutning till detta gav Gud honom två löften, varav det första: att Abrahams ättlingar kommer att erhålla Kanaans land, och det andra, vilket har betydelse för hela mänskligheten: ”och i Dig skola alla släkter på jorden varda välsignade” (1 Mos. 12:1-3).
Så skapar Gud utifrån patriarken Abraham ett särskilt folk, och när detta befinner sig i fångenskap bland egyptierna, befriar Han genom profeten Mose Abrahams ättlingar, ger dem Kanaans land, varigenom det första löftet uppfylls, och sluter sedan ett förbund med hela folket (5 Mos. 29:2-15).
I andra av Gamla Testamentets böcker ges detaljerade anvisningar, knutna till detta förbunds efterlevnad, och däri ges råd om, hur man kan bygga sitt liv för att inte bryta mot Guds vilja, men däri berättas även om, hur Guds utvalda folk efterlevde eller bröt mot detta förbund och blev straffade för detta.
I anslutning till detta kallade Gud på profeterna bland folket, genom vilka Han förkunnade Sin vilja och gav nya löften, däribland om, att: ”Se, dagar skola komma, säger Herren, då Jag skall sluta … ett nytt förbund” (Jer. 31:31-32). Och att detta nya förbund kommer att vara evigt och öppet för alla nationer (Jes. 55:3,5).
Och när den av Gudsmoder födde sanne Guden och sanne människan Jesus Kristus på avskedsnatten, innan Han gick till lidande och död – Han, tillsammans med lärjungarna, ”tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: Dricken härav alla; …ty detta är Mitt Blod, Förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt. 26:27-28). Och efter Sin uppståndelse sände Han apostlarna för att predika bland alla folk, och därigenom uppfylldes Guds andra löfte till Abraham, liksom Jesajas profetia.
Om Kristi liv, död och uppståndelse berättar Evangeliets nytestamentliga böcker, emedan Apostlagärningarna berättar om Guds Kyrkas uppkomst, det vill säga om de troendes gemenskap, de kristna, det nya folket av Fadern, vilket blev återlöst genom Jesu Blod.
Slutligen, Bibelns sista bok – Uppenbarelseboken, berättar om vår världs ände, ondskans krafters förestående nederlag, den allmänna uppståndelsen och Guds Yttersta Dom, på vilken följer rättvis belöning åt alla och uppfyllelse av det nya förbundets löften till dem, vilka följt Kristus: ”åt alla dem, som togo emot Honom gav Han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på Hans namn”. (Joh. 1:12).
En och Samme Gud inspirerade Gamla och Nya Testamentena, bägge dessa skrifter är Guds Ord i samma grad. Som den helige Irenaeus av Lyon sa, ”och Mose lag och Nya Testamentets nåd, båda i överensstämmelse med tiderna, är skänkta till mänsklighetens bästa av En och Samme Gud”, och, enligt Athanasius den Stores vittnesbörd: ”Med det gamla bevisas det nya, medan det nya vittnar om det gamla”.
De kristnas inställning till den Heliga Skrift
Enär den Heliga Skrift är inspirerad av Gud, så tror de ortodoxa kristna på den ovillkorligen, ty tron på Bibelns ord är tron på Guds ord. De ortodoxa kristna tar sin tillit till Gud, såsom till en omtänksam och kärleksfull Fader.
Gud upphöjer relationerna med människan till en sådan höjd, att Han inte befaller, utan erbjuder att sluta ett avtal. Och Bibeln – det är Förbundets heliga bok, ett avtal, vilket frivilligt ingåtts mellan Gud och människorna. Det är Guds ord, vilket är riktat gentemot varje människa, och varje människa kan däri få reda på inte enbart sanningen om världen, om det förflutna och det framtida, utan också sanningen om var och en av oss, om vilken som är Guds vilja, och hur vi kan följa den i vårt liv.
Att läsa den Heliga Skrift ger stor nytta till var och en, som vill förbättra sitt liv. Den upplyser själen med sanning, och innehåller svaren på alla de svårigheter som vi möter.
Den helige Johannes Chrysostomos sade, att ”i likhet med dem, vilka berövade ljuset inte kunna gå rakt, så ock de som inte se den Gudomliga Skriftens stråle äro nödgade att synda, ty de gå i det djupaste mörker”.
Att läsa Bibeln liknar inte att läsa någon annan litteratur. Det är ett andligt arbete. Därför råder den helige Efraim Syriern: ”När du börjar läsa eller lyssna till den Heliga Skrift, be då till Gud så här: ”Herre Jesus Kristus, öppna mitt hjärtas öron och ögon, så att jag kan höra Dina ord och förstå dem och göra Din vilja.” Be alltid så till Gud, att Han upplyser ditt sinne och visar kraften i Hans ord för dig. Många, vilka litar till sin egen förståelse, har blivit utsatta för villfarelse.”
För att inte utsättas för villfarelse och misstag vid läsning av den Heliga Skrift är det bra, att förutom bön, också följa den salige Hieronymus råd, som lyder: ”vid uttolkning av de Heliga Skrifterna kan man inte ta sig fram utan föregångare och vägvisare”.
Vem kan då bli denne vägvisare? Om den Heliga Skriftens ord sammanställts av människor, upplysta av den Helige Ande, då kan, uppenbarligen, enbart människor, upplysta av den Helige Ande, uttolka dem korrekt. Och en sådan person blir den, som, efter att ha lärt sig av Kristi apostlar, har följt den väg som Herren Jesus Kristus har öppnat i den ortodoxa kyrkan, oåterkalleligen har tagit avstånd från synd och förenat sig med Gud, det vill säga blivit ett helgon. Med andra ord kan en god vägvisare i studiet av Bibeln bli enbart den, som själv har gått hela vägen fram till dess slut, såsom Gud föreslår i Bibeln. En sådan vägvisare hittar de ortodoxa genom att vända sig till den Gudomliga Traditionen. På så vis förstår de Bibeln i ljuset av de helgons tolkningar, vilka levt under Kyrkans tvåtusenåriga historia.
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)