Hur hanterar man denna motsägelse?
Gud har aldrig skapat något av ondo. Följande sägs om hela Guds skapelse:” och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Mos 1:31). Det är inte heller tänkbart att djävulen och de andra fallna änglarna upplevde något slags spontant begär efter ondska från första ögonblicket de skapades. Deras förfall inträffade under en viss tid. Till en början var de, liksom hela Guds skapelse, “mycket goda”. Den onde stod särskilt nära Gud i första början. Det sägs: “I Eden, Guds lustgård, bodde du” (Hesekiel 28:13). Han föll efter en stund. Det sägs: ”Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden…” (Jesaja 14:12).
Gregorius I (Gregorius I Magnus) lärde att den främste av de fallna änglarna “stod i spetsen för änglaskaran, överträffade alla i sin lyskraft och var den mest upplyste” (Predikan 34), därför kan man inte säga att han föll i samma ögonblick som han skapades. Hemligheten bakom hans fall ligger i det faktum att han inbillade sig att han var lik Gud. Den likheten är inte tillgänglig för änglarna, utan är endast för människan som är skapad till Guds avbild. (1 Mos 1:27; 5:1). Detta är orsaken till den fruktansvärda avundsjuka som djävulen känner mot det mänskliga släktet. Enligt Gregorius I tolkning skapades änglarna “inte till Guds avbild, utan…” de kallas “… avtryck av avbilden” (Predikan 34). Djävulen föll när han ville få det som inte tillhörde honom från det ögonblick han skapades. Gud har alltså inte skapat djävulen ond, därför är Han inte orsaken till det onda.
Ärkepräst Oleg Stenyaev (Ryska Ortodoxa Kyrkan)